lördag 6 januari 2007

Grand Kallax burk 1144

Så var det dags för något lite extra, två vuxna på tu man hand. Upplägget var klart. Barnen nöjda och glada i ett annat rum. Då hör vi storebror förmana lille bror "nu får du faktiskt gå ut härifrån!" lillebror med mycket sorgsen stämma "men det är inte jag!". Det fortsätter sådär. Vi ler min man och jag och fortsätter, på tu man hand. Nu ökar tonläget dramatiskt i rummet intill, fokus på tv-spel är borta. Jaha, bara att bryta det hela, men den första salta smaken hann jag ändå i munnen. Min man ber dem komma till köket för se vad vi håller på med. Yngste sonen utbrister, "det doftar inge bra om er mat!" Äldste sonen med lite större erfarenhet klämmer fingrarna för näsan och kastar sig ut från köket. Katastrofströmming brukar han kalla det. Nu när de visste var doften kom ifrån kunde vi lugnt fortsätta sätta tänderna i dessa läckerheter. Med ett hysteriskt illvrål kommer nu lillebror inrusande och förklarar att storebror just förlorat middagen. Ovanligt nog blev det lite hysteri kring allt detta illamående och lillebror, annars helcool, började nu helt omedvetet och oavbrutet knäppa av och på lyset med världens hastighet. Som i en sämre Kjell Sundvall film, om det nu finns några sådana, med skräcktemat "Burk 1144 - här för att stanna".
Torka, skölja, vädra. Kyligt läge med - 13 grader ute och snart inne. Minnena består och med dem även burken, fast tom. För vem får någonsin mer vara med om en Grand Kallax på trettondagen inne - hos oss.

1 kommentar:

Anonym sa...

...vi har också ätit "katastrofströmming" i fredags utan vädringskaos, men det tar i ändå minst ett dygn att vädra bort. Ättika på ett fat hjälper bra.
I morgon blir det PALT! Efter all julmat börjar suget efter "vanlig mat" ge sig till känna hos hela släkten. Då kommer dom...