söndag 31 december 2006

Välkomna till 2007
- ett nytt år i tiden för Luleås bästa!



foto: Staffan Nygren
Is-Terriern Egon, Sveriges coolaste rondellhund. Iscool!

En dröm gick i uppfyllelse

Gott Nytt År!

"En dröm ger åt tanken vingar, den blir verklig då.
I drömmen du allt betvingar och allt du vill kan du få.

Och om du på lyckan väntar så ska du finna den en gång
fast ändå ditt hjärta kanske gråter
så kommer drömmen åter
med kärlekens vackraste sång"

Ur "Askungen anno 1950" nynna gärna med

2006 har varit förändringens år såväl personligt som politiskt. I båda fallen hade det inte gått vägen utan de där nära och kära. Som hugger i lite extra, tror på det hela och ställer upp. Skrattar, ler och gråter såväl lämpligt som olämpligt. Förmanar och förundras då allt från den försynta till atombomsexplosiva Camilla ger sig hän. Mitt uppdrag är fantastiskt.

Tack För I År alla ni fantastiska jag mött och som mig stödt!

"Se mig för här är jag, låt mig få komma nära
till era hjärtan så som den jag är"

För den som vill, vågar och kan, ge mig ett tecken, ni som ännu inte gjort det så får ni mitt nya VIP-brev direkt i maillådan. Det första kommer inom 48 timmar. Missa inte det. Ser framemot och välkomnar också "back on track" allas vår Stefan Tornberg som utlovat en comeback på, stefantornberg. blogspot.com i morgon 1 januari!

Glöm futtiga realiteter för ett ögonblick, våga bara vara och ge varje sinne en njutning. Höj din glamour-faktor det är ju ditt drömliv det gäller!

Njut av livet det är det värt!

Kram
Camilla

Islam är inte enhetligt

Det går inte att komma undan. En diktator i ”världshistorien” är avrättad – Saddam Hussein. Avståndstagande från dödsstraff tar såväl centerpartiet som jag personligen. Kvar har vi okunskap, bestämda åsikter eller inga alls, såväl i den islamiska världen som vår egen.
I min bokhylla finns förutom biblar även en svensk och en arabisk koran. En stor byst av Nefertiti står belyst i fönstersmygen och Fatimas hand vilar i smyckeskrinet. Från födsel till arbete med arbetssökande i Luleå har det i mitt liv funnits en länk till denna andra kultur på ett eller annat sätt. Att kommentera diktatorn och det i mina ögon förkastliga dödsstraffet förändrar inte mycket. Men att tydliggöra behovet av att vi i vårt mångkulturella samhälle ska se till helheten, det behövs. Märks tydligt i politiken i Luleå att det saknas. Ges till och med möjlighet att åka på kurs i ämnet för politiker. Undras om någon gör det.

Vi har så lätt att tala om frågor med perspektivet ”världshistorien”. Då menar vi givetvis vår västerländska världshistoria. Men världen är lite större än så. Den islamiska världen har sin historiebeskrivning med andra människor och händelser i centrum. I det politiska språket är detta avgörande. Som utomstående kan vi inte alltid tillgodogöra oss de associationer det väcker. Därför kan vi lätt feltolka och missa väsentliga budskap. Kommunkationsproblemen är givna.

Jag satt för många år sedan och hade en lång dialog med en muslimskt djupt skolad man i Tunis.Vi talade om de första människorna Adam och Eva. Deras syn och vår syn på dem. Om de överhuvudtaget var de första människorna, Darwin o s v. En så otroligt lugn, ödmjuk och varm dialog. Att möta den västerländska världen görs på så många olika sätt. En muslim kan vara förenlig med traditioner men inte ha religionen som ”sitt dagliga bröd”. Men referensramarna skapar möjlighet till tolkning och tillhörighet som muslim med identitet och innebörd.

Synen på oss i västerlandet kan vara så olika. Traditionalisten som förnekar allt värde i det som är främmande och tar avstånd, det sekulära synsättet där det främmande eller västerländska accepteras som en annan världsåskådning eller vetenskap där religionen är en av flera delar i tillvaron. Modernisten kan öppet ta till sig det främmande och översätter detta till den egna traditionen med en ny insikt som stöd för den egna.

I det bildade västerländska informationssamhälle vi nu lever i bör vi ta det ansvaret och respekten att betrakta islam som den helhet och kulturtradition det är. Som ett komplex med termer, tankar, beteenden och motsättningar som blir obegripliga och för vissa skrämmande om man inte ser till helheten. I ett dagsaktuellt politiskt perspektiv utgör symboler och idéer som anspelar på religiösa traditioner en viktig faktor. De skapar tolkningsmönster och legitimitet. Men i det långa loppet är det de ekonomiska och sociala faktorerna som är avgörande för den politiska utvecklingen i den islamiska världen liksom för världen i övrigt.

lördag 30 december 2006

Shoppingglädje

Känslan av att vara forever young tycks avta ibland. För att inte tappa greppet helt är det på sin plats att göra snabbbesök i butiken b.young, på Storheden. Kom ut med ett fynd för många tillfällen, givetvis med en skvätt paljett.

Shoppingen fullbordades då jag i kön för att nå Hugosons minisalami mötte tekniska nämndens ordförande. Där stod hon så, Margaretha Lindbäck, bland ansjovisburkar och prinskorvar, lika strålande chic som vanligt med vännen Ove. Jag vet av erfarenhet att hon ingalunda står handfallen då tekniken strular. Har varit på turné med henne då vi fick hacka fram hjulen på en bil med en isskrapa för rutor. Nu stod vi där och kölapparna var slut till Hugossons charkdisk. Men hon liksom trodde inte på det, storhandlardag som det är och allt. Med lite trix och fix fick hon så fram nummerlapparna. Vi var båda lika nöjda med resultatet. Då delad glädje är dubbel glädje var jag tvungen att be henne provsmaka just en Minisalami, med stora reklamapparaten svadande. De kulturella skillnaderna tog sig uttryck nu. Fortfarande lika glad men kommenterande "lite torr" och avslutningsvis "den räcker länge" skildes våra vägar. Charkpersonalen log ikapp och vi växlade några ord om charkutbildningens nedläggning. Fortfarande lika omdömmeslöst. Skulle bra gärna starta den själv. Om tid och pengar var allt man hade. Ja, ja för den sugne kan jag åter rekommendera just Hugosons Minisalami, dessutom bara 21% mindre magert (fett).

fredag 29 december 2006

Barnatro och ljusglimtar

Allmänpolitisk coachning och inspiration fick jag till mig långt in på förmiddagen iklädd pyjamas. Lagom familjärt då det var via telefon.

I sann grön politisk anda var det så dags i dag för sopsortering och återvinningsupplägg hemma. Fjärrvärmen på ingående har krävt en kraftsamling av utrensning i vissa utrymmen. Så luftigt det blev! Men nu skulle det sorteras glas, wellpapp, lysrör, trä och det var inga problem. Pojkarna trivdes med uppgiften och insikten om det goda det skulle leda till. Där har vi framtidstron hos våra barn. Så skulle vi avsluta denna "sopornas resa" med pantning av burkar och glas i butiken där vi bor. Detta var höjdpunkten, nu skulle pengarna rulla in. Men är man 6-år och 1.28 kort ja, till och med 9 år och 1.40 halvlång så tar glädjen i denna "sopornas resa" nu tvärt slut. Nu övergick de nämligen till att bli sopiga själva. Av någon besynnerlig anledning var det några droppar kvar i vissa burkar och då man på 1.28 m kämpar sig upp mot hålet dit burken ska in, och som ni vet med botten först, så låter resultatet inte vänta på sig. Över både jacka och byxor. Men skam den som ger sig. Det "doftade" om mina barn då vi passerade kassan med vörtlimpa, mjölk och nya flaskor, snart att panta. In i tvättmaskin med allt då vi kom hem. Men tanken var god.
Ska föreslå en liten pall i butiken, men det kanske blir ännu värre. Någon kan ju bryta lårbenshalsen och det kan gå hur illa som helst.
Positiva kontakter hela dagen. För mycket folk överallt bara. Fast på kassatjänst var det tomt och servicen så god. Blev informerad att jag som sparbankskund var där för sista gången. Efter min mediala resa detta halvår kan inget längre bli personligt så jag log vänligt och frågade vad hon menade. Avtalet uppsagt med Swedbank som det ju heter dessutom. Så synd tänkte jag, men det är väl för att de har öppet till 18 nu för tiden.

Alla dessa människor som lyst upp min dag idag, grannar, centerpartister, familjen och allmänt vanligt dödligt folk, de har verkligen lyckats. När då ensamma stunder smyger sig på finns det ljusglimtar i annat, för mig. En reklamskylt från tiden det begav sig eller detaljer man passerar så där på väg. Här är två exmpel som gläder mig. Det gäller att ge sig tiden att stanna. Mitt mål för något år sedan var, att ha all tid i världen, sitta på en sten och göra ingenting. Det blev inte riktigt så. Vem vet, en dag, en annan gång.
Den underbara reklamen på baksidan av rivningshotade Fritz Olsson huset - en ljusglimt i natten

Med en god bebyggd miljö där husens värde och språk behandlas med respekt. Där finns det utrymme och behov av dessa allmänna, vardagliga icke utstickande utropstecken till byggnader. Vart och ett med sitt värde men i en helhetsmiljö. Utropstecken har vi många fina nu med Shopping, Stadshuset, Kulturenshus m fl. Det kan inte hjälpas jag är ju f d antikvarie. Utveckling är min melodi och problemlösning likaså. Det går att kombinera gammalt och nytt till ett berikat nyttjande med god eftertanke.

Vackra detaljer från Luleå Domkyrka

Kyrkor står av tradition lite stadigare då det gäller stadsplanering.

torsdag 28 december 2006

I hälarna på en riksdagsman

Dagen efter vår traditionella tillställning var humöret givetvis på topp. Jag fick förmånen att tillsammans med riksdagmannen Tornberg besöka arbetsmarknadsförvaltningen som i samverkan med socialförvaltningen ville förmedla det kommunala perspektivet på arbetsmarknadspolitiken, möjligheter, goda lösningar, resultat och behov. En mycket bra dialog där jag givetvis var tvungen att tydliggöra den lokala politiken och centerpartiets tilltro till det de stora perspektiven då det gäller att hitta lösningar som gagnar individen och hela samhället i slutändan. Inte bara en förvaltnings kassa. Det är ändå kvaliten och vägen till arbete som ska vara i fokus. Då måste vi sitta ner vid samma bord. Oavsett om det gäller ungdomar, långtidsarbetssökande eller invandrarfrågor. Att ha haft förmånen att under fyra år arbeta med arbetssökande på landsbygden är en styrka i mitt nuvarande uppdrag. Dessutom en rikedom för själen. Det är just på landsbygden vi har en konkurrensfördel i detta arbete. Det lokala nätverket och den sociala ekonomin. En del av detta arbetssätt kommer nu att vävas in i nya projekt i stadmiljön. Hoppas det går bra. Brukar göra det med arbetsmarknadsförvaltningen om kreativiteten får blomstra och arbetsförmedlingen är med på tåget.

Att realisera politiken

Stefan Tornberg, vår riksdagsman med uppdrag i Ansvarskommittén


Fjärde året i ordningen, så länge jag varit med i gänget, drog vi så igång denna arbetsdag. Det var som vanligt en mycket diskussionsglad skara som samlats för kompetensutveckling och visionärt arbete. Tiden bara sprang iväg medan Stefan Tornberg trollband publiken med Ansvarskommitténs arbete. Vikten av detta framtidsbygge var slående då vi kom att beröra både lokala bussturer som öst-västligt samverkan. De nya stadgeändringarna från partiet presenterades och ventilerades.
De nya stadgeförslagen från riks både underlättar och sammanfaller med några av de lokalt föreslagna åtgärderna av Håkan Isakson och Björn Lindström, från 2003. Därför kommer vi att på börja förändringarbete redan under 2007. För bättre tid och fokus på det viktigaste - politiken.



På bilden från vänster, Stella, Nihad, Björn Aziza, och Sahe med Ansvarskommittén i blicken.



Det är roligt att vi har så god internationell bredd på våra medlemmar nu. Bara denna kväll fanns Stella Tormanova där med ursprung från Bulgarien, Aziza Helally från Egypten, Sahe Htoo från Burma samt Nihad Hodzic från Bosnien, förutom vårt gamla lag med tornedalskt, allmän norrbottniskt och skånskt. Vi är fantastiskt berikade i vårt uppdrag med denna mångfald. Ett starkt lag.




onsdag 27 december 2006

Transportstödsproblemet - vilken fars

Underbart med ett normalt tidningutbud igen. Hoppas helgen var god för alla i den branschen.

Transportstödets vara eller inte vara är en ren slöhetsaffär. Att landshövdingen väntar svar som dröjer från näringsministern Maud Olofsson, på det brev han skrivit för ett par veckor sedan kan väl bara förväntas vara en tidig julhälsning i rätt tid, om man nu använder budgetfrankering. Jag blir upprörd över detta ursvenska lagomsnälla arbetssätt som pågått i ett års tid i frågan. I somras skrevs också ett brev från länet. Till den tidigare sittande och ansvarige regering för den "framsynta" lobbyverksamhet som nu lett fram till transportstödsproblemet. Jag talade med landstingsrådet Ögren, landshövdingen, personal på såväl länsstyrelsen som kommunförebundet i sommar. Det var knappast något som lyftes upp i valrörelsen från annat håll än från centerpartiet i det här länet. För det är just hela länet som drabbas med många företag i framförallt inlandet. För vissa inlandskommuner som redan idag har en mycket negativ sysselsättningsutveckling kan det bli förödande konsekvenser. Det jag tänker på är bland annat Överkalix med hög arbetslöshet och företaget Isolamin AB som har en stor andel anställda och att stödet för intransporter är viktigt för företagets konkurrenskraft och överlevnad. Konsultfirman Tyréns, i Luleå, presenterade en rapport "Sårbarhetsstudie avseende transportstöd" i början av juni där allt finns svart på vitt. Att det sedan är en f d länstyrelseanställd som bytt bransch och nu även är miljönämndens nya ordförande som skrivit den ser jag som hoppfullt för framtiden. Vi ska ju göra vårt bästa tillsammans. I övrigt får hövdingen får väl hoppas på en nyårshälsning tillbaka från Maud! Som Maud uttryckt vid något tillfälle att "den som står och väntar på rätt låt att bjuda upp till missar ofta hela dansen". Både hon och jag dansar såväl ofta som länge.

tisdag 26 december 2006

Annandag jul

När det gäller ömtåliga metaller är Pool den absoluta favoriten. För det lite tuffare är då Autosol min bästa vän. Medan familjen då sov fick jag polerat både det ena och andra. Älgen fram för tillagning inför familjen Berg som matgäster idag.

Skulle av någon anledning köpa något på Åhléns och fick för första gången i mitt liv se dessa människor som köar till Rean. Intressant.

Familjärt och avstressat med våra familjer och dessa fyra bästisbarn i samma klasser. Vilken glädje av att ha träffats på "öppna förskolan" som det hette, för 6 år sedan. Idag har vi bara en kvar i stan. Måste bli en ändring på det.

Husbonden ska på jazz och jag ska förbereda för mellandagsaktiviteten med kärnan av centereliten i Luleå i morgon. Verksamhetsplanering, nya stadgar från riks, motioner och samkväm. God mat i gott sällskap. Högt i tak som vanligt. Årets höjdpunkt.

måndag 25 december 2006

Juldagen

Bara, vara, hemma
En återupptäckt upplevelse. Pysslandes, lyssnades, doftandes.
Nya insikter kring årets klappar. Närhet och lugn i hela familjen.

Ikväll blir det helstekta ankbröst med kulpotatis,undersåsen, syltlök och rödkål. År sedan sist.

För er som gärna vill se bilder vill jag bara meddela att om jag inte blir nöjd med en bild så får det vara. Kommer säkert att mjukna på den punkten så småningom då stressen och pressen är för stor, en sak är ju dokumentär och en annan marknadsföring av en kaffekopp! Diskussionen uppstod med min fotografmake då jag inte var helt nöjd med en bild som egentligen skulle in i bloggen. Som han uttryckte sig;
- Det är väl inget som ska ut på Traderas köp- och säljsida. Fast jag måste erkänna att det är lite så det känns. Men det är mitt eget personliga kravöga som sätter ribban. Varför skulle jag då sänka den när jag vill vara nöjd. Ja, ja, ni lär väl märka då den sänks. Ha en fortsatt skön helg och glöm inte att få ordning på julbilderna. Själva har vi en kartong som utgör samlingen av barnens uppväxt. Har ett julmål, få det till två album. Som min mattematiklärare i sjunde klass brukade uttrycka sig om livets möjligheter "om Gud är god och stumparna håller".
Två gamla fönster från tidigt 1900-tal ska helrenoveras, vilket är mitt andra julmål. Får återkomma med en avstämning efter trettonhelgen i dessa frågor.

söndag 24 december 2006

GOD JUL

Julafton med väldoft
Min första julafton som föräldralös. Ett livsöde för oss alla. Det självklara är så värdefullt och så förgängligt.

Zoegas
Bodde under många år mitt emot de snurrande hjulen i skyltfönstret hos Zoegas kaffebutik i centrala Helsingborg. Aromen att öppna ett nytt paket och få servera det i mormors 30-tals röda kaffekoppar på julaftonsmorgon stärker på många sätt. Min övertygelse är att vi väljer och skapar vår egen familj. Då menar jag de fina människor vi delar lite extra tid, behov och känslor med. Utvalda med omsorg - genom erfarenhet eller ögonblickligt gnistregn.

En kvinnas doft
Ett värmande besök var igår hos en god vän till familjen. Hembesök hos sängliggande vännen Claus, tillsammans med min man i sällskap med hans fotografkollega och egenföretagande fru. Båda med ursprung från Iran. Romantiskt och förunderligt. Genom en resumé av filmen ”En kvinnas doft” med Al Pacino, som blind men med takterna kvar för vad som krävs i livet, namnger han den parfym kvinnan framför honom bär, Fleur de Rocaille. Den blomma som kämpande tar sig igenom svåra förhållanden för att slå ut i väldoft och blom av världsklass. Denna väldoft får vi så av Claus i utvald julgåva, med filmen i åtanke. Liknelsen och omtanken om oss båda kvinnor är slående och värmande. Ett oförglömligt utvalt ögonblick.

Nu ska vi iväg och tomta på de "ensammas julafton" på Örnäset.

Önskar Er alla ett riktigt kolesterolrikt julbord!

Örnäsets församling
Gudstjänsten var stämningsfull och pojkarna delade ut godsaker till sugna. Vi tände ljus för de vi saknade denna dag. Ett 40-tal gick vidare för att avnjuta en julmåltid i församlingsgården. En del var bekanta. Politiskt aktiva tyckte det är på tiden att Mattias Karlsson moderaternas gruppledare nu också borde blogga.I övrigt är de borgerliga på G. Såväl prästen som de besökande uppskattade vår jul påhälsning. En stor eloge till Norrbottens Kuriren som med diakonibidrag möjliggjort att gästerna bjöds på jullunchen. Föredömligt. Väl hemma kom 19 årige halvbror Erik på julbesök. Tomten kom och gick. Alla nöjda.

lördag 23 december 2006

Ja, se det snöar...

Edgar och Douglas mycket nöjda med granen. Nu fattas bara det där stora. Snön.
Som av en händelse tittar jag ut och "se det snöar".

23 december - Lillejulafton!

En riktigt God Jul på Er alla!
Det kommer över julen att bli fortsatt reflekterande men säkerligen med stark julig prägel.
Mycket nöje för den hågade.

Bara ordet, "lillejulafton", är stort. Det ska läsas ihop till ett ord. Av tradition nästan lite mer betydelsefull än själva julafton. Kröningsdagen för julgranen. Provsmak av skinkan i kväll medan Janssonsfrestelsen står på svalning. Hörde talas om gravad strömming av en vän söderut. Glömde be honom om receptet. Jag som älskar gravat, lammfilé, röding, lax för att inte tala om rökt gravad älg. Vilken njutning. Provade grava gäddfilé i somras. Smakligt med lite äggröra till. Tillbaka till julen. Klapparna är klara.

Julhälsningar skickade och mottagna. Håller stilen a la Emil gentemot folkpartiet, även under helger tydligen. Mitt hemliga recept jag givit gruppledaren påkallade viss doftupplevelse. På sin blog klargjorde hon att den rätten bör produceras lokalt! För att inte påverka microklimatet med grannarna, tolkar jag det.

Själv är grannsämjan god hemma, tomteupplägget uppgjort, hoppas det fungerar. För allas skull.

Barnen reflekterar mycket dessa timmar som är kvar till julafton.
- Det saknas något stort, sa nioårige sonen.
- Vad, undrade jag.
- SNÖN! sa han med eftertryck. Jag håller med!


För sexåringen är livets mysterier av annan karaktär.
- Man ska inte äta snorpapper, sa han mycket informativt.
- Varför då, frågade jag, som om det var brukligt...
- Det är inte gott!
Förskräckt frågar jag.
- Har du smakat?
- Näe, jag vågar inte…

fredag 22 december 2006

Kulturens Hus II

Ett smakprov på
Kulturens Hus i Luleå
En ljuspunkt och glädjekälla

Kulturlobby



Insyn i biblioteksverksamheten



Läktarvy



Efter behov

----------------------------------------------------------------

för program och information se
www.kulturenshus.com

torsdag 21 december 2006

Bockar, grisar och så Heidenstam

Bockar och grisar i sällskap med Heidenstams hästar .
Kavla, tryck och spatel, lite studs och hopp, en klunk julmust mellan varven. En sexårings upplägg denna kväll. Pepparkaksverkstaden är i full gång. Har en form ritad av Heidenstam själv, en häst som kan tyckas svår att tyda. Nära på likadan åt båda hållen. Grabbarna njuter - det är jullovets första kväll. Julgranen har fått foten, in i vardagsrummet. Kakorna ska fram på julafton då vi åker till Örnäsets församling, för delaktighet.

Apropå Heidenstam, så finns det ett och annat av honom i klassikern "Bevingade Ord" av Pelle Holm, en underhållande sammanställning av klokskap från förr. Att gamle Pelle är en i släkten gör inte boken sämre.

Kulturens Hus I

Raskt upp ur sängen, barnen med till centerexpen, besök och morgonkaffe inplanerat. Fortfarande glashalt ute, trots alla plusgrader. Besöket ställdes in och vår goda ombudskvinna Gunnel och jag växlade godsaker med varandra istället. Brunkål mot rullrån och andra småkakor var ett kanonbyte för mig.
Vidare, vidare, mot den specialbeställda rundvandringen på Kulturens hus. Konstigt nog ser det större ut utifrån än inne. Vet inte om det är bra eller dåligt, än. Har inte bestämt mig. Spanade lite extra efter konferensrummens belägenhet, handlar givetvis om pris också. Chefen för kulturförvaltningen var mer än stolt där han for fram, det pågick test av ljud i stora och lilla konserthallen. Luftigt intryck med total citykänsla inne, med alla fönster. Snyggt på toaletterna med. Biblioteket verkar stort. Mycket modern design på möblerna. Färgklickar med vilsam karaktär.Känns redan som en allmän egendom. Viktigt att alla känner så.
Längtar hit på riktigt!

Ett bildmässigt smakprov kommer imorgon. Blir bloggpremiär för det också.

onsdag 20 december 2006

Beredskap

Jag måste kalla hem ett helt it-kontor för nu är tålamodet slut. Det fungerar inte att sköta bloggen hemifrån. Vilket går ut över familjelivet, milt uttryckt. Julefrid....

Med anledning av fördelning i diverse utskott med de borgerliga syskonen och med min förhoppning om möjlighet att göra ett bra arbete i ett visst kom jag efter dagens blixthalka i Luleå och allvarliga ras av E6an i Bohuslän naturligt in på tankar kring beredskap nu i kväll. Som aktiv ungbilkårist vid 16 år fram till det militära förarbeviset för tunglastbil med uppkörning i centrala Gävle, med en gammal Scania utan servo, fick jag en bra utbildning i mycket med nytta för hela livet. Med ett sinne för närvaro i situationer då något allvarligt händer behåller man också lugnet. Intresset för vad som kan åstadkommas genom civilt- och militärt engagemang har följt mig sedan dess. Då risken för storkrig i Afrika lyftes i nyheterna tillsammans med frågor kring fredsbevarande styrkor kom känslan och minnena tillbaka.
De starka och trots allt positivt bevarade minnena av dofter, värme, lugn, upprörda diskussionerna, splittrade familjer som fick återförenas om fredagar, minröjning, hot och mutor. En allt för undermålig summering av upplevelsen av att verka i en buffertzon på Golanhöjderna. Det var under studierna i Lund som en språkresa skulle avslutas med en kortare uppsats i ämnet ”fredsbevarande styrkor på Golanhöjderna”. Utan större förberedelser hemifrån lyckades vi under vistelsen i Syrien få tillstånd in i buffertzonen, om än inte direkt, för att besöka dessa trupper och deras arbete. Att ta sig igenom checkpoint för checkpoint tog veckor då det alltid var något nytt som saknades. Till slut tröt dock Hansens tålamod och den syriske generalen fick lika mycket nog av mig. Alla tillstånd på bordet. Bussen åkte mellan meterhöga drivor av skördad vitlök, barn, fåraherdar på torra marker och minröjare mitt i alltihop.
Väl inom denna buffertzon fick vi noga instruktioner om vad vi absolut inte fick göra då det direkt skulle utlösa motattack från Israel. Känsligt läge är milt utryckt. Med insikt om de fredbevarandestyrkornas betydelse fortsatte livets resa. Andra kulturers värderingar och lösningar på sina problem berikar, även om det smärtsamt berör. En lynchning av en tjuv på Zanizabar, där jag själv stod med en nyinköpt ”machete” i handen för trädgårdsbruk och som ensam inte utan risk för eget liv kunde rädda denne man från att få tänder och ögonen utslagna, trots pulserande känslor, bär man med sig, för alltid.

Oavsettt om det handlar om att rädda ett helt folkslag under en massaker och svält eller en god väns liv så bär vi alla på den fantastiska möjligheten att kunna göra bättre för andra. Medvetet och varje dag. Stort som smått, för den det berör kan det betyda allt!

tisdag 19 december 2006

Curls rock

Att lämna min frisör, denna så totalt serviceinriktade och självklart superba representant för sitt skrå, uppfylld av känslan "curls rock" blev en omladdning av batterierna efter gårdagens fullmäktige och blogghaveri. (Fick fylla på rapporten därifrån idag.)

Julgranen inhandlad men lyckades hantera den så "bra" att jag fick börja med att limma den då jag kom hem. Vi talar äkta gran nu. Tur det finns superlim. Ni vet den där lilla flaskan med baksidestexten som varnar för att man kan limma ihop fingrar och ögon. Tala om förtroende för kunden...
Men med stort förtroende för våra medborgares behov och politikers kompetens satt nu vi i de fyras gäng, borgerliga sådant, och klöstes som kd uttryckte det kring platser i arbetsutskott och dylikt. Jag lät mig inte bli fullmatad med alla semlor och lussekatter som serverades för att få mitt skarpa sinne att fördunklas. Förstod taktiken då jag av folkpartiet blev kallad en kvinnlig kopia på Emil, ni vet han med alla hyss. Förstod absolut ingenting. Beskedliga jag som tagit mest "mindre rent" av alla sedan maj, i det här sällskapet. Inte konstigt det känns som om livet leker då man bara behöver limma ihop en julgran!

Partypinglan i mig har fått ett nytt uppdrag. Norrlandslänens samlade centerelit känner dragningskraften från Luleå och kan inte hålla sig här ifrån. Givetvis ställer vi upp. Råkar ha ett nytt Kulturens hus också att bjuda på www.kulturenshus.com. Men lite eftertanke kräver arrangemanget dock. De är ju såväl smarta och snygga som sluga och välkomna!

Gökungen

Landsantikvarie Curt V Persson gör en välkommen entré med sin kritik av planerade rivningen av Gökungen. Hoppas det har verkan! Den "lilla lådan" bredvid stadshuset är ett av våra få unika hus i sitt slag i Luleå. Jämförelsevis oförvanskat och ett typiskt barn av sin tid. Att det är representativt, talar ett tydligt arkitektoniskt språk och har ett kulturhistoriskt värde för hela regionen bör nu majoriteten ta till sig. Det har centerpartiet varit medveten om och lyfte därför som ett kreativt förslag att oppositionen skulle få tillgång till huset som samlingspunkt då det är "dialogvänligt" och väl fyller utstrålningen med ett politiskt språk. Lite mindre, bredvid det större men bra kaxigt. Kommunalrådet lyssnade men såg det nog som en hotbild och naturligtvis "det är inte någe snyggt" är standardkommentaren från de flesta. Kompetens är en sak - den egna åsikten en annan, ofta!

Drivet miljötänkande

Miljöfrågorna är prioriterade. Det har Centerpartiet alltid varit tydliga med.
Att minska utsläppen med 30 procent fram till 2020 har varit en av Centerpartiets målsättningar. Att se den ambitionen omsättas i praktiken av Alliansregeringen är glädjande. Klimatförändringarna är en avgörande framtidsfråga för livet på jorden. Det besked som miljöminister Carlgren nu ger till sina kollegor i Bryssel sänder en tydlig signal. Vad som efterfrågas är en höjning av den klimatpolitiska ambitionsnivån. Det är något som Tyskland tagit initiativ till och som Sverige nu ställer sig bakom. Miljöministern har bevisat att regeringen har en tydlig agenda när det gäller miljön.

Vi har nu en möjlighet att ligga i framkant med ny teknik och nya lösningar för att komma till rätta med problemen. Genom att satsa på forskning och företagande kan klimatarbetet också skapa exportframgångar och nya jobb. Miljöproblemen leder till innovationer hos både småföretagare och den globala industrin. Grön teknik kommer att efterfrågas när fler länder ställer om energi- och transportsystemen. Miljödriven affärsutveckling har dessutom god bäring i våra norrlandslän. Givetvis kräver det såväl regionen vill som att det prioriteras. Att sätta den egna kommunen under lupp är en del av centerns lokala ambition med start i början av nyåret.

Centerpartiets miljöpolitik syftar till att möta de utmaningar som miljön och klimatet står inför. Det är allas vårt ansvar att bidra till att minska utsläppen av växthusgaserna. Att denna ambition delas av Alliansregeringen är nu tydligt. Det är ett glädjande besked som också är framåtsyftande.

A-kassan

Allians för Sverige gick till val på att vi såg det utanförskap som över en miljon människor i Sverige har hamnat i inte gick att acceptera. Vi ville göra något åt det. Vi presenterade vad vi ville göra och fick förtroendet av svenska folket.
Att göra a-kassan till en omställningsförsäkring och att samtidigt sänka skatten för de som tjänar minst - det är att återupprätta arbetslinjen. Vi vill korta tiden i arbetslöshet, ha kvalitetssäkra insatser för de arbetslösa och göra det enklare och billigare för företagen att anställa. Då kommer fler att få riktiga jobb. I dag är mediantiden i arbetslöshet 90 dagar. Först efter 200 dagar trappas a-kassan ned. Vår önskan är att alla ska få ett jobb så snabbt det bara går, kanske får den som är arbetslös byta ort eller vidareutbilda sig eller byta yrke. Att få ett jobb måste vara målet. Därför har vi ett helhetsgrepp för fler jobb. A-kasseförslaget är en del i den helheten.
Alla ska hundra procent av en egen lön. Det måste vara målet.

måndag 18 december 2006

Monday, monday

Om jag skulle gått på magkänsla hade jag inte lämnat huset i morse. Men då de tre övriga familjemedlemmarna kurerade förkylningar och dagen var riktigt högtryckstajt på åtaganden och möten med fantastiska människor var det bara att känna och gilla läget.
Arbets- och personalutskott, intressant medborgarundersökning att ta till sig på 72 sidor, hamnen åter i fokus. LULEBO och LEABs lilla dotter under uppvaknande. Presskonferens. Vi är nu fyra partier som vill se hamnen och dess utvecklingspotential under visionär lupp. Vilket kommunalrådet inte betraktade som seriöst. Men de stora perspektiven och visionärt tänkande kanske inte är gångbart hemma i partiet just nu. Inte i andra heller.
Checkpoint Hansen, då jag med mindre än ett andrum fick en avstämning med denna förträfflige fullmäktigegrupp vi har, de åt lunch och jag smakade på dagens upplägg. Lugnt läge tycktes det även om jag visste att saker var på gång... Full fart tillbaka till extra KS i sammanträdesrummet Havet som minst av allt stormade. Dotterbolaget på tapeten igen. Någon reservation.

Alla tackade för sig och denna period, jag för det goda mottagande jag fick med anledning av allt som hände i våras då jag klev in i denna värld. Inte konstigt man fått stoppa ödmjukheten i väskan ibland.
In till ett fullmäktige som sedvanligt inleddes med bland annat Årets by, Mörön denna pärla var mottagare av årets pris. Välförkänt!

Detta årets sista fullmäktige med en del blindgångar går väl till centerpartiets årsbok 2006 med något oväntade utgångar. Anläggningsmaskinsindex har väl satt sitt avtryck i debatten för lång tid, synd att vänsterns gruppledare missade det.
Nya företag och entreprenörskap är en viktig förutsättning för morgondagens välfärdsamhälle. Det är därför viktigt att politiker och ledande tjänstemän har kunskap om entreprenörskapets villkor speciellt i förhållande till offentlig förvaltning. Detta enligt Lennart Lindströms motion efter en modell från Västra Götaland. Det ska vara lätt och enkelt att göra bra affärer i Luleå. Kanske det var "okunskap" som bidrog till att det bara kom in ett anbud på livsmedel vid senaste upphandlingen, från en storkedja dessutom, tragiskt! Motionen bifölls, om än rättvisepartiet inte förstod behovet, men det handlar väl om förankring i verkligheten, som de brukar säga samt att kommunalrådet Karl Petersen försäkrade att motionen inte var farlig. Ja, ja!
Hela vägen på ett kick, från det i gruppen förankrade yrkandet på 2 miljoner från kommunen till kårhuset Academica, 25 % mer än majoritetens förslag, fick vi först med borgerligheten och nu i fullmäktige även socialdemokraterna. Vissa "sesam" är gångbara.
Tuffare och något osmidigt drevs nu frågan igenom med bildandet av dotterbolaget mellan LULEBO och LEAB. Vi kunde behandlat ärendet på bättre genom att ha lyft in en föredragning av ex VD idag från något av bolagen. Nu blev det votering och vi tog beslut idag. Men snyggare sätt finns ju!

Det måste ändå erkännas att två saker attraherar mig lite extra. Människor med erfarenhet och kunskap, känn er berörda som vill, och ungdomligt provocerande med glimten i ögat. En av de nya i presidiet bjöd på en föreställning av det senare slaget med anledning av de nominerade till Sparbanksstiftelsen. Nöjet var helt och hållet på min sida. Men jag har ju också vuxit upp såväl bakom som på scen.
Kändes därför bra att avsluta kvällen studsandes runt till den gamle höjdarlåten "Maneater".

söndag 17 december 2006

Tredje advent, äntligen i fas

Rekordmånga kommuner leds av kvinnor
Åtminstone i kommunerna förbättras jämställdheten rejält i politiken snart. Minst 73 kommuner får efter nyår en kvinna som ordförande i kommunstyrelsen (KS), enligt tidningen Dagens Samhälle. Bäst på att lyfta fram kvinnor är centerpartiet, med 30 procent av ordförandena, socialdemokraterna skuggar på 26 procent medan moderaterna intar tredjeplatsen med 22 procent. Känns bra som kan bli bättre.

Min personliga åsikt är att vi ska tillsätta poster efter lämplighet och intresse. Varannan damernas är bara aktuellt inför middagar då mormorsdukningen ska fram. Putsa, putsa, feja heja - hushållsnära tjänster tack!

I avvaktan på dem har barnen fått vänta på att tända det tredje ljuset, det andra ljuset och det första ljuset. Men så i eftermiddag, lådan nåddes bortom böcker och repobjekt av alla de slag. Nu är vi i fas! Inte nog med det, brunkålen ska puttra natten lång medan stjärnorna glittra och glimma!

lördag 16 december 2006

Miracle forever

Miracle forever är väl ordet i dessa tider och även för den väldoft som kan få vilken kvinna som helst att lugnt och glamoröst hantera "julandet" på stadens gator och torg. Även om en kollega kom på mig med en något tom blick stå framför skivhyllan på Åhléns. Det kan också bero på den totala helgkänsla som infunnit sig, dagen efter en bra julfest.
Kändes helt rätt då jag steg in på nians våning och volangkjolen frasade. Jag gick ju till val på mera glitter och glamour i politiken. Härligt!
Vad är väl en bal på slottet efter att ha dansat med kommunalrådet, kommunchefen och ekonomichefen, för att inte tala om gruppledaren för vänsterpartiet. Utan att trampa någon på tårna... Samverkan skulle kanske må bra av en dansant avstämning. Nya partners kanske? Som någon berättade om bastubad, det går inte att vara ovänner i en bastu, särskilt länge.
Nya uppslag till motioner och interpellationer inför nya året, poppade upp. Även basturelaterat...
God mat med ett glatt sällskap samt kvällens kommentarer, utan källhänvisning.

  • " du gör dig bättre utan gips..."
  • " jag ska bara gå ut för att få ett nummer..."
  • " och där var BH-bandet..."

Många skratt blev det. Vi var fler än jag som kände att Lennart saknades ikväll. Avtackning av de som lämnar oss skapade tät stämning. Men Conny Sundström stod upp för sången och höll taktpinnen högt. Ville hellre röra sig till musiken än kalla det dansa. Nog gick det bra det också i dessa miraklens tider.

fredag 15 december 2006

6 dl filmjölk...

Upprördheten var stor, det har smugit sig in ett fel i Anna-Gretas recept på Lingonbröd. 6 dl filmjölk ska in i degen. För er som nu vill testa och fått receptet i er hand. Receptet finns på hemsidan www.centerpartiet.se/lulea inom kort. I övrigt tjo, tjim och många grötrim. Det var stor uppslutning kring grötlunchen på Centerexpen idag, ett 30-tal gäster. Rejäla politiska frågor som tilltugg för såväl unga som gamla gardet. Yngste besökaren var 9 månader och den äldste över 80 år. Familjärt så det förslår. Så kändes det även då miljöpartiets gruppledare Annika Eriksson kom förbi och fick ett ögonblicks intag av härligheten. Stefan Tornberg tillförde riksperspektivets senaste ingångar. På kommunrevisionens möte idag kom bloggen upp under punkten för omvärldsbevakning. Roligt!

Miljöprojekt inför våren ligger och puttrar hos vårt Studieförbund Vuxenskolan. Något för alla, jag garanterar!

Ska försöka hinna med piffigheten inför kvällens celebra julfest på 9:an.

Mindre roligt verkar det vara på fritidsförvaltningen. Personalirritation eller kanske okunskap om vad som händer efter att nuvarande fritidschef slutar med flera. En del politiker har blivit kontaktade i frågorna. Säkert finns det en god framförhållning till frågorna och lösningarna även om nu personalen inte råkar vara med på tåget...

torsdag 14 december 2006

Livet är en fest...

Som att leva i en adventskalender
Men det är betydligt mer än en lucka i taget. Per dag. Dessutom fristående avsnitt. Hela tiden.
Jag fick en komplimang en gång som löd. "Du är som en kameleont!" Inte precis så man kände för att tacka. Men med mitt uppdrags karaktär passade det perfekt och jag fyllde rollen mer än väl. Anpassningsbar och flexibel så det heter duga. Nu har jag förmånen att få verka i de bästa av världar. Samtidigt. Idag han man knappt växla ens. Sista mötet med hela gänget i Barn- och utbildningsnämnden. Trevligt med de socialdemokratiska "ungtupparna" som nämndordföranden kallade dem. En god genomgång av kvalitetsarbete, arbetsgrupper med diskussioner kring vad och vilka frågor vi vill prioritera framöver. Värdegrundsarbete och inflytande genom elev- och föräldrasamverkan stod högt på listan i vår arbetsgrupp.

Genom gymnasieskolans försorg skulle vi få avsluta med lite julkänsla på Kungsfågeln. När vi då satt där i matsalen går brandlarmet, på skoj förstås. Som om det aldrig skulle vara allvar i det.
Givetvis är vi några erfarna som lugnt fortsätter att äta. Bråttom hade jag dessutom, sen lunch var det. Okej då vi fick till slut masa oss ut, men sist av alla. Det gällde att komma först in igen för att inte spräcka tidsmarginalerna som var obefintliga för denna eftermiddag.
Larmet tystnar och allt är lugnt, fort fram till faten igen. Fast fortfarande bara vi fem. Lite konstigt, men herregud folk är så sega! Då en av oss fem lite försynt påkallade uppmärksamhet och sa "Kan jag få en julmust till?" kom generad kökspersonal fram och förklarade att all serveringspersonal var utrymd eftersom det brann. Otur tyckte vi och fortsatte äta. Till slut kom en mycket upprörd kvinna som nu nästan var lite ledsen och sa"Ni måste ta detta på allvar!" det brinner. Det var bara att ta kakan i vacker hand och se lite uppskakad ut då vi gick ut ur byggnaden. Där alla ivrigt undrade hur mycket det brann och på vilken våning. Slapp svara för då var tydligen det hela över och alla fick komma in igen. En fullständigt absurd situation, var bara musiken Titanic som saknades. Framförallt då folkpartiet i nämnden klagat av människors avtrubbade känslor p g a allt vi ser på tv.

Det var bara att smita iväg till nästa åtagande, hyseriskt skrattande. Hann precis in på föräldrafikat på BAIKs eftis (fritids) där nioåringen otåligt skulle visa runt. Efter 39 minuter fick det räcka. Snabbt hem med bilen fylld av grannar och barn. In i duschen och 17 minuter till påklädning och piffighet. Det där sista blev inte. Men kom i tid till kommunchefens tal inför personalens julfest. Blev omnämnd av honom och blickar möttes. Allt lugnt och fint.
Bra kväll i övrigt. I morgon är det fest på nian. Måste öva upp mitt partypinglande.
Oavsett uppdrag.

onsdag 13 december 2006

Stardust

För första gången,
är min julafton beskriven i tidningen. Bra spännvidd mellan helylle och glamor, som någon sa. Lite Karl-Bertil Olsson över det hela kan kanske tyckas. Vi delar alla med oss av vad vi har i bagaget. För mig är det en njutning att få dela med mig till andra. Då släkten är långt eller helt borta känns det bra med ett eget nytt upplägg då så mycket annat är nytt i år. Att kunna sprida lite nissekänsla med knäck och pojkarna i luva på församlingsgården på Örnäset, som tagit initiativ till en jullunch för de som saknar sällskap denna afton, ser familjen fram emot. Att mötas betyder så mycket. Den hemgjorda brunkålen och köttbullarna väntar oss vid hemkomst. Förhoppningsvis mitt lilla drömpaket med luktegott från tomten. Vem det nu månne vara?

Ett samspråkande med ordföranden för Luleå Näringsliv AB för att känna varandra på pulsen och hur goda former för företagslotsande ska utkristalliseras var dagens bästa möte.
Och regnet öser fortfarande ner.

Turistbyråns framtid i nuvarande regi, denna följetong var upp hos fritidsnämnden idag. Utredningen på bordet men slutgiltigt ställningstagande till framkommen kritik av nuvarande entreprenör får vänta till januari. Nu har det hållits på sedan juni med detta. Branschen behöver och är värd det bästa. Dit måste vi ta oss snabbt om det inte levereras nu.

Fick ett mail om det så dagsaktuella rymdämnet. Det gällde rymdturismen. Kiruna är på hugget här av naturliga skäl. Kanske svårt från kustens sida att känna sig lika med på banan. Trots att det är samma stjärnor vi delar!

Inte lika många ljusår härifrån känns det som, då vi vill göra en insats att få ungdomar att studera teknik och naturvetenskap i regionen. Lite av ringar på vattnet av hela denna "rymdgrej". Känns därför upplyftande med det utspel som Maud Olofsson, näringsminister och vice statsminister samt Lars Leijonborg, forskningsminister gjorde häromdagen. Ytterligare 50 miljoner kronor ska satsas för 2007, förutom de 800 miljonerna sedan tidigare. Det innebär att vi upprätthåller en mycket kunskapsintensiv industri samtidigt som vi bidrar till samhällets behov av tjänster inom bland annat transport, miljö och kommunikation. Industrin bidrar till ny teknik och innovationer som är en viktig källa för avknoppningar och teknikspridning.

Därför måste vi hänga med även i Luleå. Lite stardust skadar inte nu när snart Kulturens Hus ska bli var man som kvinnas egendom. Man blir stolt och det känns stort, kanske inte ytmässigt men för oss invånare sett. Apropå "små under" lyckades jag nästan hitta ett par nya favortiter av just det slaget. Centrumhandeln har sina tiopoängare som Ias damunderkläder.

tisdag 12 december 2006

På tillväxt!

Kaxiga, kunniga och kloka
var gymnsieungdomarna som intog sessionssalen idag med redovisning av sitt miljöarbete. Helgröna rakt igenom med smarta affärslösningar dessutom. Kanske blivande medborgarförslag och centerpartister.
"De får väl skylla sig själva!" var deras kommentar över den dåliga uppslutningen från kommunens politiker och tjänstemän. Miljökontoret, centern, folkpartiet och vänstern. applåderade framförandet. Det ser ljust ut om vi kan få med dessa engagerade medborgare i möjligheternas värld - politiken i Luleå. Nog verkade några sugna. Först till kvarn... Vi får ju inte köra slut på det gamla gardet fullständigt utan erfarenhetsöverföring.

Blev smått bekymrad då jag hörde att en av min fullmäktigeledamöter suttit och klurat till kl. 05:00 i morse. En annan hektiskt arbetandes i Stockholm medan en tredje avancerat till ett regionkontor på jobbet. Lugna gatan själv kanske, men inte, ett mycket konstruktivt möte med berörda angående byggplaner utanför trätorten, ursäkta tätorten. Man kan inte rädda världen men skapa möjligheter för bra lösningar och efter en arbetsvecka känna att man är nöjd med sig själv och uppdraget. Härligt att vara på rätt plats! Responsen är god.

Planering av julgröten nu på fredag mellan 11 - 13.30 samt arbetsdagen den 27:e. Att REA-lisera är ett mellandagsgöra – en centertradition med smak för livets goda och vad politiken behöver. Vår riksdagsman samt tradionellt hemlige gäst kommer som vanligt.

Minnen, nya och gamla

Det känns att leva, rejält ibland.
Så klev jag in i Gammelstads kyrka, igår kväll, det andra besöket på sex månader. Det kändes så annorlunda, varmt och nära denna gång. Tillsammans med mina clubvänninor från sooroptimisterna. För att lyssna på Ursulas spelande och avrunda med julsånger med bästa väninnan under armen. Så skönt att för ett ögonblick lämna täten av allt och bara vara en i mängden, småpratade men vara nogsamt uppvaktad vad gäller behovet av cykelvägar och faran av skolnedläggningar. Men så ska det vara och tack för det. Då politiken krävt sin kvinna senaste halvåret kände jag mig ändå varmt välkommen såväl i kyrkan som systerskapet igen. Dessa fantastiska kvinnor! Den nyinvigda mattan designad av avlidna konstnärinnan Marianne Ökvist bidrog till att öka känslorna.

När jag sist var här i kyrkan var det också med anledning av de bästa av vänner. Begravningsgudstjänsten för Lennart Lindström. Så nära och så smärtsamt med en ensam vit kista med minnet av en man som älskade den sociala gemenskapen. Att vara i dess centrum och föra dess talan. Gärna med ett skratt eller en sång och med raka besked skapa möjligheter för oss alla här i Luleå. Rätt eller fel. Glädjen personifierad, för det mesta.

Det känndes att kliva in i kyrkan igen, rejält. På ett halv år kan så mycket förändras och skapas förutsättningar för. Jag knyter ihop min egen säck just nu inför nya tag på ett nytt fantastiskt år för oss alla.

måndag 11 december 2006

Framtidstro både här och där

Hälsa
Barn och ungdomars hälsa och levnadsvanor stod som informationspunkt på morgonens Plan- och tillväxtmöte för kommunstyrelsen. Ungdomarna i Luleå uppger sig vara nöjda med sin fritid. 25 % av våra barn har tyvärr en övervikt. Som kan komma att påverka deras hälsa och fortsatta liv. Tjejerna verkar ha mer och högre press på sig - mår också sämre än killarna. Mycket att ta till sig i denna rapport. Men många mår ändå bra. Bara att kämpa vidare.

Upplevelsehandel är ordet
Från Luleå & Co avrapporterades god ambitionsnivå och framtidstro. Vad är väl ett IKEA i Haparanda då alla som varit där förhoppningsvis övernattar och roar sig i Luleå och sedan smått "bakis" bränner ännu mera pengar i Luleå på söndagen efteråt. Fast det kräver att vi just har öppet i centrumhandeln då! Våra stora shoppingattraktioner Centrum, Storheden och nya Luleå Home Centre är magneterna. Handeln omsätter sina stadiga 3,8 miljarder. Varav 65% av de handlande kommer från resten av länet. Inte dåligt som ska bli ännu bättre. Det är den lilla "kvinnliga touchen" vi nu ska fokusera på framöver i centrum. Lockande utsmyckning och belysning. Rena och hela gator även en söndagmorgon. Där behövs det ett krafttag. Som utlovades av kommunalrådet som ett sannolikt "nyårslöfte". På ett eller annat sätt.

Kvartssamtal med kommunchefen. Inte alla förunnat och inget nytt under solen.

LULEBOs sista styrelsemöte för året. Det händer mycket snart för många. Efter fullmäktige vet alla. Finns alltid en rolig historia hos ordföranden Kjell Mickelson. Dagens var:"Klia er inte i huvudet ni kan få flisor under naglarna"!

Luleå Gammelstads Sooroptimister, är vi allihopa, allihopa, allihopa. Julavslutning i kväll i denna fina förening - de bästa av systrar. Äntligen kan jag vara med. Har varit lite för mycket detta året för att hinna med mina vänninor. I julgåva skänker jag och en syster en dräktig get till en afrikansk familj mot att barnen får går i skola. Tala om centerkänsla. Och kom ihåg... en intelligent blick betyder allt!

söndag 10 december 2006

Norrlands bästa!

Andra advent
Den stora helgen för Ju-jutsu gradering är över. Nya färger och streck på pojkarnas bälten.
Som den romantiker jag är tycker jag att det är lite stiligt då grabbarna respektfullt bockar för varandra innan de börjar ”slå ner varandra”. Så är det sällan hemma. Men jag vet att de kan om det behövs, borta.

Den du möter påverkar din dag. Kanske borde vi bocka lite oftare. Efter ett samtal med centerpartiets riksdagsman Stefan Tornberg angående Ansvarskommittén och Norrlands bästa, och ett famntag av landshövdingen P O Eriksson som var i högform, börjar det pulsera i mina regionala ådror. Dessutom är det snart jul. Vi talar korv och skinka!

Med anledning av Ansvarskommitténs ”Vi måste tänka större” kan jag bara känna mig trygg som centerpartist. Vi ser till varumärken, produkter och framtid, tillsammans. Någon måste få lov och vilja stå i täten men resultatet kommer flera verksamheter och helheten till godo. Vem vill stå för att inte ta det ansvaret? Nja, tänker inte svara själv. Detta ska ju bli min snälla vecka!

I Örnsköldsvik kan de också. Jag menar inte hockey, kära ni, utan att tänka lite större. Då infrastrukturministern, vår kära center-Åsa nyligt var där, lyfte en klok lokal centerman upp att Sveriges nordligaste strategiska hamn borde ligga mer norrut än så. Det tackar vi för! Framförallt som vi här i Bottenviken enats om att tänka Luleå i det fallet.

Att man nu då börjar gnälla lite högre ur de fyra nordligaste länens perspektiv kring företagarnas intransportstöd som försvinner, är något sent. Framförallt för inlandsföretagarna som nu drabbas hårt på många håll. Problemet har vi känt till sedan i våras. Själv talade jag med såväl landshövdingen, kommunförbundet, vårt landstingsråd som andra politiker i norrlandslänen i frågan under sommaren. En skrivelse skickades innan sommaren från Norrbotten och sedan har vi väl snällt väntat på svar! En svag påverkan på EU ur ett lagom svenskt perspektiv, allt för länge, är väl anledningen till bristen på insikt där nere. Men det handlar inte om vi och dem. Lätt att glömma när vi har så mentalt långt till …

Det är därför jag tillhör jämtarnas beundrarklubb. Möjliggörare! Låt oss tänja på egna och andras gränser verkar vara något man föds med i det ”landskapet”. Kan tro de har egna livsmedelslagar också! Men inte. Korvar och ostar överallt, lite mera egensinne och kreativ småskalig entreprenörsanda, även från det offentliga.

Men vi har givetvis också mycket att vara stolta över! Själv är jag oerhört stolt norrbottning även om jag skorrar ihop ibland, Jag säger bara Hugosons Minisalami! Min passion ligger hos Hugoson. Både som entreprenör och människa. Men om vi återgår till korven. Missa inte den på julbordet! Lagom stor, lite salt och köttig. Något av det bästa som går att köpa i charken enligt mig. Dessutom bra till allt. Därför såg jag bara möjligheter då vi var enda kvarvarande ort med en charkinriktning på gymnasiet i Norrland. En profilering värd namnet och tillväxtmöjlighet. Men vi ska givetvis spara på det mesta. Samtidigt som skolan ska lära sig marknadsföring uti varenda enhet. Hur mycket god marknadsföring är det inte då vi vinner chark-SM, gång på gång dessutom. Har de bästa råvaror, gröna näringar som ska växa och nischa in sig, charkbransch som är i toppklass samt ungdomar som bör ta vid för att förädla och förnya detta. Men tyvärr, arbetskraft på detta området är en bristvara liksom insikt och ansvaret inom majoritetspolitiken, trots att branschen växer och i sig enas i profilering och markandsföring. Inte ens landstinget med naturbruksskolorna verkar se ut eller framåt!

Det är då Vi ska tänka stort och tänka Norrlands bästa. Det där låter som vårt nystartatde ”Norrlands Entreprenörsgymnasium”s marknadsföring. De verkar ha förstått det där. Ursäkta, det är ju en fristående skola, förstås.

Kära ni, njut av den lokalproducerade korven, skinkan och pastejen, framöver. Dunka gärna den lokala företagaren i ryggen. Men försök inte titta dem för djupt i ögonen när ni säger att ni ska stötta näringen och hur vi ska hjälpas åt med tillväxten i framtiden.
Smaklig måltid.

fredag 8 december 2006

Med allt på bordet

I krig och kärlek lär allt vara tillåtet. Så även i politiken...
Som det moderna, varma och kreativa Centerparti vi är måste jag nu även
bokstavligt använda mig av köksbordspolitik. Det behövs tydligen mer än ansvarsfullt helhetsperspektiv för att socialdemokraterna ska våga vilja. Inför mötet med Plan- och tillväxt utskottet på måndag var jag bara tvungen att ge någon något starkt, att bita i. Något av det bästa vi har - Ingrids Pepparkakor ifrån Råneå. Det verkar ha fungerat för efter bara en kaka kunde byggnadsnämndens ordförande faktiskt själv märka en positiv förändring.
Tyvärr tror jag inte att det håller över måndagen. Inte han heller!

Dagens höjdpunkt var besöket hos KUL-projektet i byahuset i Persön, där stort och smått för den lokala utvecklingen med den lilla människans växtkraft står i centrum. Mina drömprinsar Henning och Lars håller i trådarna.

Konkurrensfördelarna vi har på vår landsbygd är oslagbara. Då man politiskt arbetar med dessa frågor är det viktigt att släppa taget om det egna, se möjligheter där det offentliga, privata och idella samverkar med nytta och nöje för alla. Man kan inte vara rädd för en kapsyl i en bygdegård. Då får man ingen bygdegård. Kanske hela byn är borta nästa gång rullgardinen far upp. Som politiker för landsbygdsfrågor ska man då fråga sig själv om man representerar utveckling av bygden eller den egna slipsnålen!

Nu ringde husbonden och köttet ska fram.




torsdag 7 december 2006

Mingel och mangel...

Jag tackade för mig och för skolningen i detta fina arbetsutskott jag suttit i, snart tre år. Barn- och utbildningsnämndens sista arbetsmöte för året, denna mandatperiod och för mig. Jag gillar dem skarpt!

Det är här jag fått prova mina partipolitiska vingar. Fått växa som politiker och med mycket kloka och kompetenta tjänstemän utbildats i det bästa vi kan erbjuda våra barn- och ungdomar, en god skola för alla. Även om den går att förbättra. Utan denna möjlighet att växa i BUN tror jag inte att allt annat kanske fallit ut som det nu gjort senaste halvåret i mitt liv.
Ödmjukhet är ordet.

För att slå på stort gick jag ut och åt lunch på stan med vänsterpartiets Annika Sundström, dessutom en sallad. En lyckad kombination av undantag i mitt liv. Men Annika är ju den där direkta, slag i sak konkreta brunögda kvinnan som hjälpsamt och uppriktigt försöker lösa livets gåtor och andras problem.

Detta ger mig dåligt samvete och problem, då jag nu missade den efterlängtade julgröten på Studieförbundet Vuxenskolan. Gick dessutom förbi lokalen. Borde satt ut en skylt för snöblinda som jag...

Goda servicelösningar med kommunikationer för landsbygden kommer förhoppningsvis att bli framtidens melodi. Tankarna spirar och gror i en gränöverskridande projektidé. Vi får se framöver. Men som vanligt samverkan är ordet.

På det viset kan politiken stoltsera som förebild. Samåkandet oss gruppledare emellan är stor. Försökte klämma in kommunalrådet i samma bil som centern och fokpartiet men där gick gränsen tydligen. Mitt förhållande med folkpartiets Ylva Strutz har nu övergått från kyrkobesök till party(i)mingel. Vid invigningen av Galärens nya kontor var uppslutningen stor, galärslavar som servade och kommunalrådet samt Tuula Asplund från Utvecklingskontoret representerade och gratulerade samkommunalt med Ylva och mig. Genom fönstret syntes byggkranar. Får medge - byggkranar lyser upp!

En av mina närmaste centervänner ringde för stötning och blötning av dagsaktuella frågor. Naturligtvis lite pampigare än jag - skulle själv inviga något. Men min tid kommer kanske...
För av den varan har det varit brist idag. Fick samtalandes rusa till centerexpen för att koppla upp mig på telekonferens med partisekreterare Flanking. Uppdrag 2010... Say no more.

I övrigt har jag fått mycket positiv respons på mitt livs första bloggande. Det gäller att hitta formen för sig själv och vad man vill med denna uttrycksform. Som med allt annat här i livet. Är man med i leken får man leken tåla och lagt kort ligger!

onsdag 6 december 2006

Som stjärnor små...

De är definitivt inte lika många som stjärnorna på himlen, men på samma sätt fungerar de.
Man vet att de finns där även om man inte ser dem varje dag. Jag talar om dessa fantastiska människor som ger vardagen ett extra lyft och då det verkligen behövs. Den där speciella närheten vissa av oss har mellan varandra. Har haft glädje av nästan alla de mina idag. Tack!

Musketörers uppiggande kommentarer, gensvar av de bästa av kollegor, en mysig pratstund under en regnig gran med Norrländskans trevligaste radarpar. Värmande kommunikation från mina nära förtrogna på långt håll. Grannar som räddar våra barn i nöd utan nyckel. Som grand final, en samling av eliten av anställda och frivilliga eldsjälar för landsbygdens bästa. Tala om familj. Vet inte hur det skulle slutat annars! Dessutom, snön kom! Fast just då var jag så upprörd att jag inte förstod varför jag inte såg ut genom bilrutan. Var inte oroliga! Jag körde dessutom med varningsblinkersen påslagen. Inte långt, jag lovar!

Känns som den där varningsblinkersen följt med hela dagen. Missade såväl frukost som utvecklingssamtal på 6-års. Och ett icke uppfällbart paraply!

Men där satt vi i valberedningen runt konferensbordet på 9:ans våning med listor över alla nominerade till uppdrag i nämnder och annat. God stämning och inga överraskningar. Tills bombnedslaget kom, kommunchefen nominerades av kommunalrådet in på ett socialdemokratiskt mandat in i Sparbankstiftelsens styrelse. Först trodde jag att jag inte visste vad det var för karl de pratade om. Men inte, det var till både centerpartiets och moderaternas stora förvåning just kommunchefen. För redlighet och dygd! Eller som de sa, lämplighet och kompetens. Det var ju så mycket pengar inblandade! Ja, det är verkligen mycket pengar inblandade på många ställen just nu. Undras vad som betalar sig bäst.

Jag var ju tvungen att fråga för att klargöra för mig själv att jag inte missförstått något. För bara några månader sedan var det oerhört svårt för just kommunchefen att acceptera lämpligheten av att jag kunde arbeta som tjänsteman och vara politiskt aktiv. Inte för att det förvånar någon av oss att kommunchefen står majoriteten nära. Och inte slutar han som person förvåna oss i övrigt heller. Behöver inte ens vara mer politiskt aktiv än vanligt men sitter tydligen gärna med en röd ros mellan tänderna, sidbena och väntar på att bli uppbjuden. Det var väl därför det flaggades tidigare i höst för att vi skulle plocka in ”extern” kompetens i styrelserna. Detta måste skapa en frihet vi inte tidigare skådat, mindre tjafs och mera politisk verkstad eller?

Men å andra sidan, vi ska ge alla människor en extra chans. Som socialdemokrater kanske.

Det gäller att inte stänga sinnet för vad som är möjligt. Det gäller även utanför politiken. Kan bara konstatera att det inte är lätt att informera. Antingen finns det ingen information att ge eller när man ger den är det för sent. Här måste vi ta bort de mentala hindren som jag så fint fick lära mig igår. Skärgårdsfrågor utgör inte ett hot mot inlandets bussturer! Samverkan bygger på förtroende. Vi måste vara positiva till att aktivt skapa forum för samverkan för varandra och andra, använda befintliga nätverk, erfarenheter och positiva resultat.
Att välja glädje sägs vara hälsosamt. Glädje är själens övergång till ett perfektare tillstånd, skrev filosofen Baruch Spinoza. Smärta däremot är övergång till ett lägre tillstånd.

Vi måste all arbeta med att se möjligheterna här i livet och inte låta oss begränsas. Eller se hot i allt. Det tar ett tag att lära sig. Själv söker jag mig omedvetet till människor och miljöer som leder mig vidare. Till möten och upplevelser som håller sinnet öppet. Oftast är man också välkommen, just där!

tisdag 5 december 2006

Hot eller möjlighet?

Hm, detta är ett gränsfall för mig. Att bli utslängd ur systemet under tre timmar för att få in lite text. Nåja, för den här gången.

Hot eller möjlighet med kommunal samverkan, var rubriken på en stringent seminariedag som Kommunförbundet Norrbotten ordnat. En bred spridning av såväl tjänstemän som politiker från länet. Kommun Lex ABs företrädare Christer Hjert lyckades med Stockholmsinriktad säljarstil hålla fart i en föreläsning byggd på mycket paragrafrytteri; interkommunala avtal, gemensamma nämnder mellan kommuner samt kommunalförbund.

Intressanta erfarenheter från olika samverkansformer ute i landet. Vi har ju ett och annat att ta till oss i den frågan. Alltid är det något knorrande från någon då vi på allvar försöker samverka här och där eller i hela regionen.

Men med tanke på att vi var fem partier representerade från Luleå finns det gott om hopp i frågan. Dessutom har vi ett antal goda exempel redan. Praktisk samverkan blir alltid enklare då det behövs. Se Räddningstjänstens goda samverkande insatser under veckorna av brand tidigare i år, gymnasiesamverkan i Fyrkanten m.m. Mycket sitter i mentala hinder.

I byggnadsnämnden stod Centerpartiet upp för behovet av ett ansvarsfullt helhetsperspektiv för vad Luleå vill med hamnnära byggande av bostäder. Detta med anledning av ärendet kring Svartöbrinken. Återremissyrkandet grundade vi på:

Miljökontorets yttrande som med stöd av miljöbalken ifrågasätter byggandet med anledning av de konsekvenser näringsverksamheter kan drabbas av. Det ställningstagandet ska i så fall vara ett medvetet beslut och val i ett visionärt helhetsperspektiv med infrastruktur, kommunikationer, byggande och näringsliv. Här saknas en politisk vision.

Vi måste vilja och våga tänka längre än 2-3 år! Då Centerpartiet ville få upp denna dialog nu under hösten blev svaret att "vi" ska låta byggnadsnämnden fatta sitt beslut nu, resten får anpassa sig!

Besynnerligt är att stadsbyggnadskontoret även på sittande nämndsmöte presenterar nya fakta i ärendet, muntligen. Betydligt högre ambitionsnivå förväntade vi oss då det inrättades en utvecklingstjänst - för strategisk planering på just det kontoret. Dessutom inget förslag till beslut förordat. Dålig handläggning eller möjligen politiskt styrt?

Samtidigt lobbar Luleå kommun för högtryck, för att kunna övertyga den enmans-utedning som kommer hit upp i januari som ska se över våra möjligheter att bli utpekade som den nordligaste strategiska hamnen. Istället för Gävle! Något som hela regionen sluter upp kring, inland-kust, bottenvikshamnarna och näringar. Med den förhoppningen bör det finnas utrymme för såväl banbrytande som isbrytande verksamhet, om nu inte klimatförändringarna hinner ikapp oss så katastrofalt. Med en grön framtidstro fick vi stöd för denna återremiss av miljöpartiet.

Med anledning av väder och vind fick jag några ord med kommunchefen i Arvidsjaur. Detta blida väder vi har är förödande för testverksamheten med sitt iskalla upplägg som nu ligger ett par veckor efter schemat med sin preparering av banor. Trots mängden på 65cm snö som kom för ett tag sedan. Där finns det anledning till oro.

I övrigt kan jag tycka att Kurirens ledarskribents oro över vindarna som blåser hos moderaterna i Luleå är befogad. Han har betalt för att som moderat skribent bli oroad över just detta. Då den gamla alliansen i Luleå är upplöst till en för dagen så dagsaktuell samverkan anser jag inte att Centerpartiet ska uttala sig om huruvida deras interna strider utgör ett hot eller en möjlighet!

Med anledning av att sko sig, fick jag idén till en ”skobuss” idag. Fikade med jokkmokksbor. De har 10 mil till en skobutik! Vilken service det vore att bygga om en bokbuss till just skobuss. Hållplatser vid samlingspunkter som bygdegårdar, på kvällstid, med fikaservering i bygdegården medan utprovning av gummistövlar till barnen och pumps till lördagsdansen pågår utanför. Om möjligt kombinerad med annan service dessutom.

Istället för att plocka fram mina gamla steppskor och studsa runt på altan a la ”Singin´in the Rain” ska jag nu njuta av en öppen brasa och låta hoppets låga brinna för en vit jul.

Det lyckades!

måndag 4 december 2006

Stefan fick ryggskott!

När den store mästaren Stefan Tornberg med total hänryckning skulle hjälpa mig på traven, ryckte det till någonstans för mycket... Ryggskott!