Graffitti är hett!

Den våg av klotter vi ser i Luleå idag kan vara ett uttryck dels för det stora intresse som finns, som ofta går i vågor, och dels för en slags ilska mot att vuxenvärlden försöker begränsa en uttrycksform. Det som utan lov målas är enligt tolkningen förbjudet och klotter. Det som uppförs med lov blir då graffitti. Något förenklat uttryckt. Ett antal signaturer med stort symbolvärde inmålade i en bild är en del av "uttryckssättet".

I Barnkonventionen, artikel 13, sammanfattas det hela väl: "Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer."

Det är inte bara unga som är engagerade i graffitti och klotter. Även vuxna bryr sig - fast många är mest arga och vill stoppa det. Frågan behöver komma upp i ljuset. Det vore bra om alla kunde lära sig att skilja på klotter och graffitti - inte bara vuxna utan även unga. Här är informationsinstser pågång att riktas mot såväl årskurs 4 som 7. I det senare fallet lite väl sent.

Gentemot unga kan en framgångsfaktor vara att skapa opinion om att det inte är coolt att klottra. Detta kan ingen annan än de ungas egna förebilder skapa. Att gäcka en "klotterpolis" däremot, kan bli en populär sport. Vi måste komma ihåg att det inte är alla unga som har vettiga vuxna förebilder hemma.

Var tog planerna på en Graffittifestival vägen? Bristande insikt och samverkan mellan kommunala förvaltningar?

Graffittifrågan är ett skolexempel på frågor som engagerar både vuxenvärlden och ungdomar och där de båda världarna krockar. En god idé vore kanske att ordna något slags hearing med politiker, tjänstemän, föräldrar, arbetsgrupper och intresserade ungdomar?