Livet är en fest...

Som att leva i en adventskalender
Men det är betydligt mer än en lucka i taget. Per dag. Dessutom fristående avsnitt. Hela tiden.
Jag fick en komplimang en gång som löd. "Du är som en kameleont!" Inte precis så man kände för att tacka. Men med mitt uppdrags karaktär passade det perfekt och jag fyllde rollen mer än väl. Anpassningsbar och flexibel så det heter duga. Nu har jag förmånen att få verka i de bästa av världar. Samtidigt. Idag han man knappt växla ens. Sista mötet med hela gänget i Barn- och utbildningsnämnden. Trevligt med de socialdemokratiska "ungtupparna" som nämndordföranden kallade dem. En god genomgång av kvalitetsarbete, arbetsgrupper med diskussioner kring vad och vilka frågor vi vill prioritera framöver. Värdegrundsarbete och inflytande genom elev- och föräldrasamverkan stod högt på listan i vår arbetsgrupp.

Genom gymnasieskolans försorg skulle vi få avsluta med lite julkänsla på Kungsfågeln. När vi då satt där i matsalen går brandlarmet, på skoj förstås. Som om det aldrig skulle vara allvar i det.
Givetvis är vi några erfarna som lugnt fortsätter att äta. Bråttom hade jag dessutom, sen lunch var det. Okej då vi fick till slut masa oss ut, men sist av alla. Det gällde att komma först in igen för att inte spräcka tidsmarginalerna som var obefintliga för denna eftermiddag.
Larmet tystnar och allt är lugnt, fort fram till faten igen. Fast fortfarande bara vi fem. Lite konstigt, men herregud folk är så sega! Då en av oss fem lite försynt påkallade uppmärksamhet och sa "Kan jag få en julmust till?" kom generad kökspersonal fram och förklarade att all serveringspersonal var utrymd eftersom det brann. Otur tyckte vi och fortsatte äta. Till slut kom en mycket upprörd kvinna som nu nästan var lite ledsen och sa"Ni måste ta detta på allvar!" det brinner. Det var bara att ta kakan i vacker hand och se lite uppskakad ut då vi gick ut ur byggnaden. Där alla ivrigt undrade hur mycket det brann och på vilken våning. Slapp svara för då var tydligen det hela över och alla fick komma in igen. En fullständigt absurd situation, var bara musiken Titanic som saknades. Framförallt då folkpartiet i nämnden klagat av människors avtrubbade känslor p g a allt vi ser på tv.

Det var bara att smita iväg till nästa åtagande, hyseriskt skrattande. Hann precis in på föräldrafikat på BAIKs eftis (fritids) där nioåringen otåligt skulle visa runt. Efter 39 minuter fick det räcka. Snabbt hem med bilen fylld av grannar och barn. In i duschen och 17 minuter till påklädning och piffighet. Det där sista blev inte. Men kom i tid till kommunchefens tal inför personalens julfest. Blev omnämnd av honom och blickar möttes. Allt lugnt och fint.
Bra kväll i övrigt. I morgon är det fest på nian. Måste öva upp mitt partypinglande.
Oavsett uppdrag.