Med allt på bordet

I krig och kärlek lär allt vara tillåtet. Så även i politiken...
Som det moderna, varma och kreativa Centerparti vi är måste jag nu även
bokstavligt använda mig av köksbordspolitik. Det behövs tydligen mer än ansvarsfullt helhetsperspektiv för att socialdemokraterna ska våga vilja. Inför mötet med Plan- och tillväxt utskottet på måndag var jag bara tvungen att ge någon något starkt, att bita i. Något av det bästa vi har - Ingrids Pepparkakor ifrån Råneå. Det verkar ha fungerat för efter bara en kaka kunde byggnadsnämndens ordförande faktiskt själv märka en positiv förändring.
Tyvärr tror jag inte att det håller över måndagen. Inte han heller!

Dagens höjdpunkt var besöket hos KUL-projektet i byahuset i Persön, där stort och smått för den lokala utvecklingen med den lilla människans växtkraft står i centrum. Mina drömprinsar Henning och Lars håller i trådarna.

Konkurrensfördelarna vi har på vår landsbygd är oslagbara. Då man politiskt arbetar med dessa frågor är det viktigt att släppa taget om det egna, se möjligheter där det offentliga, privata och idella samverkar med nytta och nöje för alla. Man kan inte vara rädd för en kapsyl i en bygdegård. Då får man ingen bygdegård. Kanske hela byn är borta nästa gång rullgardinen far upp. Som politiker för landsbygdsfrågor ska man då fråga sig själv om man representerar utveckling av bygden eller den egna slipsnålen!

Nu ringde husbonden och köttet ska fram.