Som stjärnor små...

De är definitivt inte lika många som stjärnorna på himlen, men på samma sätt fungerar de.
Man vet att de finns där även om man inte ser dem varje dag. Jag talar om dessa fantastiska människor som ger vardagen ett extra lyft och då det verkligen behövs. Den där speciella närheten vissa av oss har mellan varandra. Har haft glädje av nästan alla de mina idag. Tack!

Musketörers uppiggande kommentarer, gensvar av de bästa av kollegor, en mysig pratstund under en regnig gran med Norrländskans trevligaste radarpar. Värmande kommunikation från mina nära förtrogna på långt håll. Grannar som räddar våra barn i nöd utan nyckel. Som grand final, en samling av eliten av anställda och frivilliga eldsjälar för landsbygdens bästa. Tala om familj. Vet inte hur det skulle slutat annars! Dessutom, snön kom! Fast just då var jag så upprörd att jag inte förstod varför jag inte såg ut genom bilrutan. Var inte oroliga! Jag körde dessutom med varningsblinkersen påslagen. Inte långt, jag lovar!

Känns som den där varningsblinkersen följt med hela dagen. Missade såväl frukost som utvecklingssamtal på 6-års. Och ett icke uppfällbart paraply!

Men där satt vi i valberedningen runt konferensbordet på 9:ans våning med listor över alla nominerade till uppdrag i nämnder och annat. God stämning och inga överraskningar. Tills bombnedslaget kom, kommunchefen nominerades av kommunalrådet in på ett socialdemokratiskt mandat in i Sparbankstiftelsens styrelse. Först trodde jag att jag inte visste vad det var för karl de pratade om. Men inte, det var till både centerpartiets och moderaternas stora förvåning just kommunchefen. För redlighet och dygd! Eller som de sa, lämplighet och kompetens. Det var ju så mycket pengar inblandade! Ja, det är verkligen mycket pengar inblandade på många ställen just nu. Undras vad som betalar sig bäst.

Jag var ju tvungen att fråga för att klargöra för mig själv att jag inte missförstått något. För bara några månader sedan var det oerhört svårt för just kommunchefen att acceptera lämpligheten av att jag kunde arbeta som tjänsteman och vara politiskt aktiv. Inte för att det förvånar någon av oss att kommunchefen står majoriteten nära. Och inte slutar han som person förvåna oss i övrigt heller. Behöver inte ens vara mer politiskt aktiv än vanligt men sitter tydligen gärna med en röd ros mellan tänderna, sidbena och väntar på att bli uppbjuden. Det var väl därför det flaggades tidigare i höst för att vi skulle plocka in ”extern” kompetens i styrelserna. Detta måste skapa en frihet vi inte tidigare skådat, mindre tjafs och mera politisk verkstad eller?

Men å andra sidan, vi ska ge alla människor en extra chans. Som socialdemokrater kanske.

Det gäller att inte stänga sinnet för vad som är möjligt. Det gäller även utanför politiken. Kan bara konstatera att det inte är lätt att informera. Antingen finns det ingen information att ge eller när man ger den är det för sent. Här måste vi ta bort de mentala hindren som jag så fint fick lära mig igår. Skärgårdsfrågor utgör inte ett hot mot inlandets bussturer! Samverkan bygger på förtroende. Vi måste vara positiva till att aktivt skapa forum för samverkan för varandra och andra, använda befintliga nätverk, erfarenheter och positiva resultat.
Att välja glädje sägs vara hälsosamt. Glädje är själens övergång till ett perfektare tillstånd, skrev filosofen Baruch Spinoza. Smärta däremot är övergång till ett lägre tillstånd.

Vi måste all arbeta med att se möjligheterna här i livet och inte låta oss begränsas. Eller se hot i allt. Det tar ett tag att lära sig. Själv söker jag mig omedvetet till människor och miljöer som leder mig vidare. Till möten och upplevelser som håller sinnet öppet. Oftast är man också välkommen, just där!