fredag 29 december 2006

Barnatro och ljusglimtar

Allmänpolitisk coachning och inspiration fick jag till mig långt in på förmiddagen iklädd pyjamas. Lagom familjärt då det var via telefon.

I sann grön politisk anda var det så dags i dag för sopsortering och återvinningsupplägg hemma. Fjärrvärmen på ingående har krävt en kraftsamling av utrensning i vissa utrymmen. Så luftigt det blev! Men nu skulle det sorteras glas, wellpapp, lysrör, trä och det var inga problem. Pojkarna trivdes med uppgiften och insikten om det goda det skulle leda till. Där har vi framtidstron hos våra barn. Så skulle vi avsluta denna "sopornas resa" med pantning av burkar och glas i butiken där vi bor. Detta var höjdpunkten, nu skulle pengarna rulla in. Men är man 6-år och 1.28 kort ja, till och med 9 år och 1.40 halvlång så tar glädjen i denna "sopornas resa" nu tvärt slut. Nu övergick de nämligen till att bli sopiga själva. Av någon besynnerlig anledning var det några droppar kvar i vissa burkar och då man på 1.28 m kämpar sig upp mot hålet dit burken ska in, och som ni vet med botten först, så låter resultatet inte vänta på sig. Över både jacka och byxor. Men skam den som ger sig. Det "doftade" om mina barn då vi passerade kassan med vörtlimpa, mjölk och nya flaskor, snart att panta. In i tvättmaskin med allt då vi kom hem. Men tanken var god.
Ska föreslå en liten pall i butiken, men det kanske blir ännu värre. Någon kan ju bryta lårbenshalsen och det kan gå hur illa som helst.
Positiva kontakter hela dagen. För mycket folk överallt bara. Fast på kassatjänst var det tomt och servicen så god. Blev informerad att jag som sparbankskund var där för sista gången. Efter min mediala resa detta halvår kan inget längre bli personligt så jag log vänligt och frågade vad hon menade. Avtalet uppsagt med Swedbank som det ju heter dessutom. Så synd tänkte jag, men det är väl för att de har öppet till 18 nu för tiden.

Alla dessa människor som lyst upp min dag idag, grannar, centerpartister, familjen och allmänt vanligt dödligt folk, de har verkligen lyckats. När då ensamma stunder smyger sig på finns det ljusglimtar i annat, för mig. En reklamskylt från tiden det begav sig eller detaljer man passerar så där på väg. Här är två exmpel som gläder mig. Det gäller att ge sig tiden att stanna. Mitt mål för något år sedan var, att ha all tid i världen, sitta på en sten och göra ingenting. Det blev inte riktigt så. Vem vet, en dag, en annan gång.
Den underbara reklamen på baksidan av rivningshotade Fritz Olsson huset - en ljusglimt i natten

Med en god bebyggd miljö där husens värde och språk behandlas med respekt. Där finns det utrymme och behov av dessa allmänna, vardagliga icke utstickande utropstecken till byggnader. Vart och ett med sitt värde men i en helhetsmiljö. Utropstecken har vi många fina nu med Shopping, Stadshuset, Kulturenshus m fl. Det kan inte hjälpas jag är ju f d antikvarie. Utveckling är min melodi och problemlösning likaså. Det går att kombinera gammalt och nytt till ett berikat nyttjande med god eftertanke.

Vackra detaljer från Luleå Domkyrka

Kyrkor står av tradition lite stadigare då det gäller stadsplanering.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Lugn, lugn, något beslut att riva "Frittes" hus kommer inte att tas eftersom det skulle bli folkstorm då. Kvarteret kan bevaras exteriört men ändå byggas om invändigt. Det har Norrporten gjort med bra resultat på andra ställen. Varför inte i Luleå då i så fall?

Camilla Hansen sa...

Tack för inlägget. Så synd, att det så ofta måste börja "blåsa upp" innan klokskapen visar och uttalar sig. Men det kan också vara ett sätt att få leka småhjältar.