Ögonblick

"Du är min idol!" utbrast en glad och sprudlande kvinna då hon kom fram till mig och det lös om henne av uppriktighet. Det värmde ner i hjärteroten. Jag visste att hon menade det. Dagen innan var det en annan kvinna vars lunch fullständigt kallnade för att hon fick tillfälle att sitta bredvid mig och tala om gröna näringar, vägars bärighet och andra viktiga hjärtefrågor. Tillgänglighet och total närvaro. Rika ögonblick.

Sedan har vi andra möten med det där extra vänliga leendet eller positiva orden som aldrig kommit om nu inte "politiker" stod skrivet på visitkortet. Gruppen totalfjäskare är inte så stor att det går att kalla den grupp ännu. Tur är det. Måste arbeta på min kaxighet här. Är alldeles för snäll mot dessa ibland mindre goda människor. Som nu försöker reparera skador från förr. Tur minnet är gott.

Bäst av allt är ändå dessa fantastiska människor som är som vanligt men med ett gott öga följer såväl mig som Bo Östmans ledarsida i Kuriren vart efter eskapaderna tar vid. Med anledning av det och lördagens notis om senaste fullmäktiges klädsel kom jag ihåg ett uttryck som säger "Högsta mode hos politiker torde vara vändbara kappor". Inget som drabbat mig ännu. Har haft fullt upp med slips och yllesockor. Något jag tydligen blivit känd för och framförallt den där slipsen är det många som vill se. Får se hur jag ska lösa det på ett smidigt sätt framöver. Att jag lätt kan bli arg då jag fryser är också lokalt riksbekant nu. Det var det första en bekant tog fasta på då han klev in genom dörren härom kvällen. "Är du varm om fötterna?" frågade han. Jag förstod ingenting, för ett ögonblick. Log sedan glatt och visade på strumpor och skor, inne, festen var räddad!