Inget är som väntans tider...

Jag brukar ladda batterierna tillsammans med yngste sonen lite extra varje kväll. Superkramen förmedlas och vi ger varandra kraft inför kommande dag och livets vedermödor. Att unna sig är viktigt och andra. Gunnel kom med årets första semlor till förmiddagsfikat. De har funnits till "beskådning" redan innan jul (inte samma semlor) men nu var det så dags att bryta förtrollningen och ge oss hän. Det känns riktigt bra idag och de dagar ska inte underskattas, utan uppskattas.