Kommunantikvarie sökes

Skriva sig själv på näsan, säger uttrycket. Så tydligt är och borde det vara då det i handlingarna till detaljplaneärendet kvarteret Hunden inte görs ett eget kommunalt antikvariskt ställningstagande vid beslut om rivning av Fritz Olssonhuset. I veckan kommer partigrupperna att gå till beslut. Min personliga ståndpunkt är att det ska gå att läsa en kommuns utveckling genom byggnadsbeståndet. Alltså, bör det byggas nytt med ett "barn" av vår tid eller så ska det det gamla barnet av sin tid få tala sitt språk. Någon dålig kopia på något som inte finns kvar känns fullständigt meningslöst och ovärdigt i Luleå. Månadsmötet på onsdag avgör. Norrporten kommer dit och får kännas på pulsen.

Att kulturmiljövärden inte väger tungt inom de kommunala väggarna, om vi nu inte talar världsarv förstås, har retat mig länge. Kuriren idag.