Det går så länge det går...

"Det går så länge det går, sen så går det inte alls" sjöng Ernst Rolf på 1920-talet.

I arbete med Vision 2050 börjar jag undra hur det står till. Vi ska få perspektiv på både det ena och det andra men det var lite rabiat form av det andra idag. Ingen kritik mot föreläsaren som vigt sitt tidigare liv till framtidsforskning. Nu var det en principiell kontenta av 4000 lyckoundersökningar som borde få oss alla att skämmas. Att ta ansvar för våra miljömässiga fotavtryck är givet men samtidigt ska vi i lokalpolitiken arbeta för en bra kommuns fortsatta överlevnad och att ungdomar stannar och flyttar hit. Nu undrar jag hur den genomsnittlige medborgaren fungerar och tänker då demokrati och ett arbete för dagen inte står högt i kurs. Det må vara men nidbilden om än medvetet provokativ av såväl staten som "vårt dagliga bröd" och möjligheten att få njuta av guldkant på vardagslivet, bli företagare och utveckla en dröm och produkt har aldrig blivit mer sågat. Stackars de som inte har perspektiv eller distans till alla former av profeter - oavsett inriktning.

Såväl jag som Thomas Olofsson (fp) var allvarligt upprörda. En extra, extra tidig lunch fick lugna nerverna. Såg inte riktigt klokt ut på min tallrik. Stekt potatis, kokt lax, räksallad med grönt samt knaperstekt fläsk. Tala om känslor i omlopp...

I morgon ska förvaltningschefer, bolagsledningar och politiken gå igenom planeringsförutsättningar för kommande period. Måtte det finnas lite konstruktivt tänk kring vår framtidsbild och arbete, utbildning och goda livsvillkor i Luleå. Blommor och bin i all ära. Balans är ordet och modellen att eftersträva. Mellan rätt saker.