Politiken

Det är inte många lulebor som ens skulle kunna ana vad det går att vara med om i politikens Luleå. Ett arbetsutskott på förmiddagen som kändes som blev en mustig uppstart på den digra diskussionen om familjepolitik, vårdnadsbidrag, jäsmtälldhetbonus och vad de röda kommunerna vill och inte vill. Skylla på stackars kommunal personal och den "diskriminerade" gruppen med utländsk bakrund som skulle baröras negativt enligt socialdemokraterna, skulle i min uppskattning uppgå till samma procentsats som röstade på rättvisepartiet eller varför inte miljöpartiet i senaste valet i Luleå. Det måste ändå vara för majoritetens luleåbor som majoriteten ska styra stora delar av samhällsplaneringen, eller...



Medborgarförslag om möjlighet att se över lämplig lösning att komma vidare från buskörningar i bebyggda områden och på vägar i stadsdelar verkar hamnat i ett moment 22. Den skotergrupp som finns, med föreningar berörda, ser inte möjlighet till behov av förbättring. Samtididgt finns det klagomål och förvaltningar redogör för de problem som finns. Då kan det knappast bli bättre av att inte göra något eller möjliggöra för det medborgare vill och kunna lösa det smidigt. Odågar finns det alltid en viss procentsats av - men det är inte dom denna fråga helt grundas i.

Fullmäktigesammanträde med såväl låga som höga påhopp. Minoritetsåterremiss på ett mindre än medelmåttigt förslag på vad som blev en tummetott av vad socialdemokraterna inledningsvis hade som ambition att låta lägga ut på entreprenad. Undras vad ledarskribeneten på Kuriren Gustaf Blomberg fick för bild av politiken i Luleå. Upskatade hans handslag och lugna blick. Önskar honom välkommen till vårt Luleå. Himmel och pannkaka kan väl hela tillställningen sammanfattas som.

Tyvärr blev jag utsparkad ur bloggvärlden under kvällen.