Framtida utsikter

Om att driva urbana frågor och det där med lagom

För att med vårvindar friska gå igång efter påsken har jag bestämt mig för att det går inte att sitta ner i fållan lagom, för egen del, och det är inte heller mitt uppdrag, för allan del. Det gäller att göra skillnad om vi inte ska ha målsnöret mot där vi redan är, sedan länge.

Centerpartiet arbetar med att vara ett modernt parti med ambitioner för hela kommunen. Det innebär att tänka på vad som kan vitalisera Luleå och att fokusera framåt istället för bakåt, med intresse för en dynamisk, föränderlig och utmanande stad. Det är inte fult att tala om fokus på stadens potential och tillväxt. Där bor och arbetar flest. Miljöaspekten är en viktig faktor att ta hänsyn till. Bland annat i synen av att höga hus är avgörande för en tät stadsbebyggelse. Och en tät stad är per definition en miljövänlig stad eftersom det kräver en utbyggd kollektivtrafik.

Det var därför bra med Mats Tormods debattinlägg i dagens Kuriren. Sedan är det skrivet både kring jämställdhetskommittén, invandrarrådet i dagens tidningar. Saknas bara några av de övriga "kontrollfunktionerna", landsbygdskommittén med flera. Ett komplett samhällsbyggande, som kan bli bättre i många avseenden, blir inte mycket bättre av att vi förtroendevalda sitter i "grupprum" om än med goda förbättringsförslag och liten påse pengar, i de bästa av fallen. Andra arbetsformer, färre grupprum och större krav - om det inte fungerar ut i fingerspetsarna i nämnder och förvaltningar. Men, vi måste våga se på oss själva. Vad gör jag i mitt förtroendeuppdrag för att lyfta frågor och driva på förbättringar. Det blir lätt att sitta och se ner på verksamheterna - men vi måste bättre axla ansvaret - det bär vi alla fötroendevalda, ändå.

Låter som snålblåstens skriverier, även om det är bitigt väder ute idag så tror jag att väckelsens tid är inne i varjefall snart budgetarbetets. Då är det alla kort på bordet. Såväl i opposition som majoritet. Att vi finns märks tydligt på stan. Förvirrade frågor kommer det både kring förtagarnas utlovade förbättringsvillkor och barnbidragsdebatten som bloggades upp... Rena rama kärnkraftskänslan i frågan. Mina föräldrar behövde mer än väl barnbidraget då jag var liten. Väldigt många även idag. Var gränser ska gå och om det är rätt sätt är en längre debatt. Vad som inte ska vara är att status och teknik - i många fall modernt arbetsmaterial blir en anledning till segregering. Att inte ha en egen dator eller mobiltelefon utgör idag en "skam" för många barn och ungdomar. Det samhällsarbete som krävs här är viktigt. Det handlar inte om små personliga problem. Dagens arbetsformer ska alla ha möjlighet till oavsett geografi och ålder.

Nu ska det göras hemgjort potatismos inför dagens gruppmöte med fullmäktigegruppen. Adjöss!