En del samtal med bekanta som nu ska ta en välförtjänt sommarledighet. En eloge till alla som drar på det och kämpar vidare i verkligheten. All service vi förtjänar och behöver. Som dagens besök hos min glada tandhygenist Anna Hammar, en stjärna, där humorn och tandstensskrapning blir till en trevlig stund.
Nu ska jag picknicka med extra barn och egna. Hoppas vädret kunde vända. Kraftsamling och uppladning pågår. Känns - på rätt sätt.
Sommartoppen spelas in
Idol Danny Givetvis ska det bli en utförsäljning av ett större bestånd av Lulebo. Tacksamt att ägardirektiven får en tydlighet i detta. Vilket såväl styrelse som VDn om någon ser som enda möjlighet inför planerade nybyggnationer.
Givetvis klarar de fyra nordligaste länen av att hålla presskonferens efter sitt möte i Luleå, åtminstone i ämnet Norrbotniabanan. Värre är det väl i andra frågor. Men övning ger färdighet...sedan krävs det förstås lite mod!
Givetvis regnar det rejält idag. Mot den gassande solen i går kväll.
Givetvis kommer Eva Bergström (s) att axla rollen (efter Leif Wikmans avhopp) som tillförordnad ordf. i socialnämnden med mer än väl godkänt. Hoppas det räcker i de egna leden för att hon ska få posten. Det är hon värd!
Givetvis får vi hoppas att kristdemokraterna kan komma till en enhetlig gemensam hållning i abortfrågan.
Fem stora kryssningsfartyg anlöper Luleå Hamn i sommar. 11 juli Silver Shadow, 16 juli Artemis, 25 juli Black Watch, 13 augusti Maxim Gorkiy, 16-17 augusti The World. Detta innebär uppskattningsvis minst 3.300 besökare. Om vi nu får alla att vilja och känna att det finns upplevelser värda att lätta på solstolen för. Dessutom är det att antal hundra som inte kan lämna båten, personal som säkert vill kunna spendera något på lokalt inköp och avsmak i hamnen. Vilket säkert tas tillvara av våra företagsamma handlare. Med hamnförvaltningens välsignelse.
Inför sommaren 2008 finns redan fem inbokade anlöp. Så förhoppningsvis blir det ännu bättre.
Om det inte blir något grums i boendemaskineriet lokalt här i Luleå.
Ja, så där är det, bittert, bittert. Inte tillräckligt pamp och inte otillräckligt röd. Men jag "klarar mig nog ändå", som Edvard Persson skulle ha sagt. Skogslänen, de fyra nordligaste, har en träff i Luleå idag genom kommunförbundet och landstinget. Regionfrågan och skatteutjämning - vilka höjdarfrågor... Idel röda representanter från länet givetvis, men jag kan glädjas över att mina kära centerpartister från bl a Västernorrland och Jämtland får vara med. Sprang på Jonny Lundin från Härnösand, Maria Söderberg från Krokom och i luren blev jag nästan utbjuden av Hans Hedlund landstinget Västernorrland. Tvungen att ge dem en kram. Kallas investering.
Så var det dags att skrapa, putsa, laga, limma. Fönsterprojekt! Men för att mjuka upp är jag tvungen att starta med ett 30-talsbord som en konstnärlig morbror målat svart, tragiskt nog. Lite att slipa, så att säga. Nu finns det dessutom vissa detaljer som inte är maskinslipbara, i min värld. Möjligen med specialredskap. Kvartsrunt sådant. Så är det någon som sitter och trycker på en sådan hör gärna av er. Inga större upprördheter i dagens tidningar. Konfirmationsläger där de vandrar fötterna blodiga - låter som en sämre film, eller ska vi kalla det religionsfrihet!
En midsommarhelg att njuta av. Personlig utveckling - att ta det lugnt och att grädda småplättar på vedspisen. Jämn värme och tillika smet. Till en början lite katstroflook, yngste sonen började gnälla efter "reservmormor" Maud Videhult. Hon kan det där med plättar och pannkankor. Men skam... Jag lyckades till allas förvåning och plättar till frukost blev det till alla.
Rensa och sopa rejält efter en lång vinter... Äldste sonen, nu stor nog att paddla runt själv på sjön, imponerade. Jag är själv en stornjutare av att utforska sjön med kanot. Kanske "indianen" i mig. Min morfars kusin gifte sig med en indianhövdingsdotter och bosatte sig i Minnesota. Fahlström Centre lär det faktiskt finnas ett där. Nåväl, ingift indianska men det duger det också.
Vissa landskap har en andlig dimension utöver det vanliga. Att livet kan te sig så enkelt och nära. När vädret är som finast, det nappar på kroken och äldste sonen snart tio padllar runt själv i en kanadensare och goda vänner finns i tanken, blir ödmjukheten som störst. Men det är inte den enda ömheten. Att köra trimmern runt huset, till fåglarnas glädje, besiktiga tillväxt och domäner - det känns. Tack för det. Allt detta stillasittande under året har satt sina spår såväl till kropp och själ. I högform är mitt lägsta mål efter semestern.
Då det tyvärr inte går att förmedla bilder med denna blygsamma uppkopplingsmodell får jag göra en bildkavalkad vid hemkomst. Nu ska aborren halstras.
Så sitter jag här i köket på landet och bloggar min första lantisblogg. Verkar tyvärr svårt med bilder. Njut och må!
