Klick och passion...

Så var jag så i gång igen och bloggsemestern abrubt avslutad.

Det sa bara klick... Så uttrycks det i ett program på tv i kväll. Om den där kemin eller kärleken som så på direkten känns - och i hela kroppen. Då det inte finns en chans att värja sig. Det hinns bara inte med. Vad känslan består av, det finns givetvis vetenskap inom detta men det blir så tråkigt - och allt kan väl ändå inte bara handla om sex, vill jag inte analysera sönder. För mig har det bara inträffat tre gånger här i livet. I något fall förstod jag det inte själv, förrän långt senare. Modet att ta tillvara dessa ögonblick och ge dem en plats i sitt liv är nog många av oss för fega för att göra. Jag har blivit bättre med åren. Låt oss vara passionerade, så ofta det går och på alla sätt!

I en annan del av dagens tidning fick jag så min kvinnlighet bekräftad, som om det nu skulle behövas men lite uppmuntran behöver vi ju alla då och då. med rubriken "Orgasm i två fjärdedelstakt". Vi talar tango. Favoritdansen, näst efter rumba förståss. Som det beskrivs där:
"Tangon är inte politiskt korrekt. Mesiga män dansar inte bra. Inte heller stela feminister. När män lär sig vara män och kvinnor att känna sig som prinsessor blir det bättre".
Underbart beskrivet. Fast jag skulle vilja byta ut ordet prinsessor till något mer erfaret och djärvare. Skulle med glädje lägga in lite mer tangoetik inom politiken kanske till och med lite Afternoon Tea, som brukligt med dans. Även om jag provat dansnivån med både ett och annat parti här i Luleå. Inom det egna är det bara att konstatera. Centerpartister är mycket dansanta och har kanske även god känsla för manligt och kvinnligt. Med förmågan att njuta därav!