Filmen i våra liv

Dessa vägar vi vandrar genom livet. Som påverkar, ger oss styrkan och modet att nå lite längre om än att det känns både här och där. Att ta del av reportagen om Ingmar Bergmans död gör honom och hans verk bara ännu starkare men kan aldrig ge hel rättvisa till den epok och genre han berikat vår värld med. Hans verk gör att bortgången känns mycket naturlig i sammanhanget. Då teater och film skulle bli mitt skrå, och det jag växte upp med i familjen, var den hårda skolan och arbetsmiljön, fjäsket och "lobbyarbetet" en stor del av vardagen under ett antal år. Att söka in på Skara skolscen lite väl tidigt i livet var en prövning. Men växte gjorde jag. Efter arbete bakom teater och filmproduktion blev jag så väldigt kräsen. Nära på tjugo år sedan. Livet har gått vidare och idag är jag glad om jag hinner följa de senaste filmerna, via tvn hemma. Men när så det där suget kommer att få se en sanslöst bra film. Ja, då är det lätt att backa "bandet" för höjdarna är just värda att ses och ses igen. Att Ingmar Bergmans arbete är och bör vara en del av allas skolning är ett faktum. Tacksam att jag fick den förmånen. Resten av världen också.