Transformers

Transformers, ett hyfsat lätt namn men en film jag inte glömmer. Eller som man inte glömmer, flera med mig. Då jag har en mäster som ofta påtalar att ordet man bör undvikas försöker jag skärpa till mig men ibland kan ... glömma det. I mitt gamla liv, som sambo med en skräckfilmsregisör i Malmö var det ett måste att gå på alla filmpremiärer. T2 - ni vet Terminator 2 var alldeles speciell. I teatervärlden jag växte upp i hemma i Helsingborg så var det genrep som gällde. Ofta med "pappa" på scen. Då Lejonkungen kom var det som en ny era i Disney. När jag så satt på denna minst av allt disneylika filmen Transformers och min tioårige son Douglas njöt, kände jag en ny era. På många sätt. Var alldeles vinglig av dessa impulser som hjärnan så snabbt mottagit och jag som har semester. Hur många centerpartister ses cykla omkring vingliga i centrum en söndagkväll, dessutom skyllande på utomjordiska robotar som vill människor gott och ont. Låter som en sämre valrörelse eller något annat. Hemma kan jag dock transformera om till det mer upprörda slaget emellanåt.

Jag har fått ett svar på min efterlysning innan idag av kaffeservisdelar. Från andra sidan - den röda alltså. Kanske lättare för dem att hitta delar än för mig. Tackar för svaret.

Måste skärpa mig, hörde ett mystiskt ljud här i vardagsrummet, frågade snabbt mina barn som tittar på TV, ganska uppforande dessutom - Vem är det som andas???

Dags att lägga sig tidigt ikväll tror jag. Må bra ni där ute!