Astrid Lindgren jul...

Så var julfrimärkena presenterade å Astrid Lindgrens ära. Tänk att hamna på ett sådant. Nog, låt ödmjukheten råda som då jag gjorde mitt i Astrid Lindgrens tjänst. En av mina första yrkesprövningar som rekvisitör på Helsingborgs stadsteater för en evighetssedan. Helt lätt var det inte, Karlsson på taket var pjäsen, och som ni alla vet ingår både ett och annat att hålla reda på där. Förutom Karlsson själv, vilket jag slapp skulle så ordning och rätt i tid gälla för; köttbullar till Lillebror, gröt som Lillebror inte gillade, knallpulversmällar då ångmaskinen exploderade och sist men inte minst en 10 månader gammal golden valp. Lillebrors födelsepresent som ni kommer ihåg. Jag var inte gammal, sådär 16 år, matlagning var inte min bäst utvecklade styrka - just då. Resultatet blev stekta men i mitten frusna köttbullar, gröt som satt som berget fast i tallriken, knallpulver smäll som aldrig gick av och hundvalpsbestyr. Det senare gick bäst, kanske hundvanan hemifrån med en karelsk björnhund förberett mig väl. Nåja allt detta hände bara en gång, men under samma föreställning. Med goda skådespelare till såväl kollegor som vänner till familjen gick allt väl och välvilligt. Lyckades dock nöta ut ett par skor bakom kulisserna vilket lär vara måttet på att det är svårt att slita sig. Då jag nött ut minst sex par, dansskor av olika sorter på scen, som motvikt, har jag hållit distansen. Tyvärr, det är på scen jag upplevt många av de största "på rätt platsupplevelserna" i livet. Som i en vintersaga ser jag nu fram mot en Astridjul med snön som drösar ner i länet just nu. Rapport från mitt vinterland i inlandet för en halv timmes sedan. Må gott i drivorna!