Gatlysen eller sengångare...

Kärleken kommer och kärleken går... Så var det så vår sjunde bröllopsdag och luleåkalaset svänger på. Med allt detta cyklande till stan senaste dagarna kan jag snart, med sannolik förhoppning så smått få tillbaka mina "granitlår". Om jag nu fortsätter... Att sönerna står i kö för breakdans sedan i januari känns bra. De var lyriska av dagens uppvisning på gågatan. Dansmagasinet i Luleå håller måttet.

Kvällspasset med tivoli, sockervadd och artister krävde sitt. Åldern börjar kännas. Då vi var lite tidiga fick vi ynnesten att åka något av det värsta lite extra länge, tyckte jag - delar av min kropp och Edde. Givetvis saknades fyra kronor för att få ihop till sockervadden så det var bara att traska till Minuten för att tvingas plocka ut en femhundring. Tivoliproffs blir jag aldrig. På fel plats för Andreas Johnson men han var sen så allt blev till belåtenhet. En fantastisk "samarit" erbjöd barnen att få stå på rampen för rullstolsbundna så de kunde se bra. Ödmjukast var jag. Jag kan bara förvånas och möjligen skylla på kylan eller vad? Publikkänslor eller i varje fall utryck för detta kan inte vara något som gör att Luleå rankar sig något vidare på Sverigetopplistan. Dönickar - vad väl allt de kunde åstakomma och utgöra, många av dem. Nu var det Andreas Johnson som fick smaka på "Luletrycket". Herregud, lite skämmigt är det. Oavsett om man nu gillar honom eller andra lite större artister, något känsloutspelströga är många i denna "kulturstad". Eller så brukar de bara kolla framför tvn. Kan bara hoppas att Martin Stenmarck och Elkvarn fick bättre publiktryck.

På vägen hem, cyklandes över Bergnäsbron kom så kvällens bästa. Edgar 7 år undrade över det som rörde sig lite längre bort vid andra brofästet " - är det gatlyse eller sengångare?" Förfärat undrade jag om han hade fel på synen och sett för mycket skräckfilm i smyg. För att inte röja min förfäran repeterade jag det han sagt, frågade lite lätt vad han menade med sengångare. " - såna där som är ute och går - sent -på stan". Jag tackade för det kloka svaret, smålog och hoppades att de inte var av det blodiga slaget. Kvällen var hyfsat städad då vi lämnade city och Luleåkalset, för denna gång.